Hur lika är vi och schimpanserna egentligen?

I den jätteintressanta artikeln var det en sak som jag inte förstod. Det står att människor och apor är oväntat lika genetiskt. Vi är lika schimpansen till 99 procent.

Hur kan det vara möjligt? Människor som är syskon har ju inte mer än 50 procent gemensam arvsmassa.

AMIE LINDEBERG

Svar:

Svaret på denna insiktsfulla fråga är att de 50 respektive 99 procenten inte avser samma sak. När vi talar om att två syskon, eller en förälder och ett barn, delar 50 procent av sina gener menar vi att de till hälften bär på kopior av exakt samma genetiska material. Ett barn får ju hälften av sina kromosomer från mamma och hälften från pappa. Man skulle kunna säga att graden av släktskap är 50 procent.

När vi säger att människan och schimpansen är lika till 99 procent så avses i i stället att de två arternas arvsmassor i genomsnitt är lika i 99 DNA-byggstenar av 100. Vårt släktskap är ju däremot långt, långt från 99 procent. Betänk att det grovt räknat har gått 250 000 generationer sedan människan och schimpansens utvecklingslinjer skildes åt, och att det i varje generation ”förloras” hälften av släktskapet. Exempelvis är syskon ca 50 procent släkt, medan släktskapet mellan kusiner är ca 12,5 procent och mellan tremänningar/sysslingar bara ca 3 procent.

Vi kan använda samma måttstock för att mäta likheten mellan två syskon som likheten mellan människa och schimpans. I det förra fallet går det att ta fram ett ungefärligt mått på arvsmassornas likhet. Den genetiska variation som finns bland människor är av storleksordningen 1 variabel byggsten på 1 000. Det gör att likheten är 999 av 1 000, alltså 99,9 procent. Relativt enkel matematik säger då att två syskons genetiska likhet är 0,5 5 100 procent (hälften av arvsmassan som är densamma genom arv) + 0,5 5 99,9 procent (den del som inte är gemensam genom arv) = 99,95 procent. Alltså, två syskon är släkt till 50 procent men har cirka 99,95 procent identiskt DNA.

En annan sida av saken är att man kan tala om hur lik man är sig själv. Avser vi släktskap, så får man väl säga att vi är 100 procent släkt med oss själva. Om man däremot tar likheten mellan våra två kopior av varje kromosom så är den, i frånvaro av inavel, 99,9 procent. Detta motsvarar alltså uppgiften 1 variabel byggsten på 1 000 bland obesläktade människor, och våra kromosomkopior är ju just obesläktade om det inte förekommit inavel mellan våra föräldrar. Därmed blir slutsatsen att när det gäller graden av likhet i DNA, är två syskon mer lika varandra än vad en person är lik sig själv!

HANS ELLEGREN