Minimalt solsegel hissat

I teorin ska ett solsegel få en rymdfarkost att ta fart med hjälp av ljuspartiklar. Seglet är en spegel som reflekterar ljus, och när fotonerna studsar ger de farkosten en puff framåt. Men det handlar om ytterst svaga krafter, så jämfört med en vanlig raketmotor blir det ingen snabb acceleration. Fördelen är att det inte krävs något bränsle och att accelerationen pågår kontinuerligt. Även om farten bara ökar med 45 meter per sekund per dag, når man på något år hastigheter som kan konkurrera med dagens interplanetära sonder.

Ett problem har varit att konstruera ett material som är lätt men ändå stadigt nog att spänna ut över en mycket stor yta. Från en forskningsraket har japanska forskare nu lyckats fälla ut två solsegel. Deras yta är fortfarande alldeles för liten, bara 10 kvadratmeter. Materialets vikt per ytenhet visar dock att det är tillräckligt lätt och stabilt för att fungera i ett stort solsegel i rymden.

– Detta är ett mycket litet steg, säger Sven Grahn, teknisk chef på svenska Rymdbolaget, men han avfärdar inte tekniken i sig. För att verkligen pröva den, skulle man dock behöva komma betydligt längre bort från jorden, helst i egen bana runt solen.

Senare i år hoppas ett amerikanskfinansierat projekt under namnet Cosmos 1 komma upp i rymden med ett 600 kvadratmeter stort segel. Om allt går enligt planerna sker uppskjutningen med en långdistansrobot från en rysk atomubåt för att sedan, på 800 kilometers höjd, sakta börja segla bort från jorden.