Konrad Lorenz nazistiska förflutna

Konrad Lorenz (1903-89) var bara sex år gammal när han upptäckte att gåsungar kunde bli präglade på honom. Han och hans väninna Gretl hade fått två nykläckta gässlingar av en granne. Gässen följde barnen vart de än gick, därför att de trodde att barnen var deras föräldrar. Detta inträffade i Altenberg i Österrike år 1909. Händelsen torde ha präglat den unge Lorenz, som ägnade resten av sitt liv åt denna mekanism. Han gifte sig också med sin gamla barndomsvän Gretl. Liksom sin far blev han läkare. Omkring år 1935 undersökte han präglingsmekanismen mer i detalj och fann att den inträffade under en kritisk period från femton timmars till tre dagars ålder.

Hans forskning om instinkter var kontroversiell, och han blev avskedad från det katolska universitetet i Wien där han verkade. Han fick flytta tillbaka till Altenberg och bedriva sina studier på egen bekostnad. Det var kanske en anledning till att han ansökte om en tjänst i Tyskland. I sina brev till tyska universitet prisade han den nazistiska regimen och beklagade sig över det ”dåliga judiska inflytandet i universitetsvärlden”. Han argumenterade upprepade gånger för ”en rasistisk förbättring av folket och elimination av de etiskt underlägsna individerna”.

När Österrike anslöts till Tyskland år 1938 infördes Nürnberglagarna också i Österrike. Judiska akademiker avstängdes från sina arbeten. Ungefär en fjärdedel av läkarna vid det stora allmänna sjukhuset i Wien hade judisk anknytning och avstängdes följaktligen efter anslutningen. Men Lorenz godkändes utan problem av nazisterna, som prisade både hans idéer och ariska härstamning. Lorenz gick också med i nazistpartiet och arbetade aktivt som läkarexpert för dess raspolitik.

Lorenz fick år 1940 en professorstjänst vid en av Kants lärostolar vid universitet i Köningsberg (i dag Kaliningrad). Han satte genast i gång med att tala och skriva om hur hans arbeten om djurens beteende kunde tillämpas inom den nationalsocialistiska ideologin. Han hjälpte en psykolog med ett projekt understött av SS, som gick ut på att urskilja tyska visavi polska karaktärsdrag. Det var av betydelse för att kunna förtyska delar av det ockuperade Polen. Lorenz kunde knappast ha undgått att informeras om de nazistiska brotten mot mänskligheten, även om han själv inte var direkt inblandad. Lorenz tillfångatogs år 1944 när Köningsberg ockuperades av ryssarna och placerades i arbetsläger under fyra år.

Efter frisläppandet blev Lorenz mycket framgångsrik. Han gav ut flera böcker som blev populära. År 1973 fick han dela Nobelpriset i fysiologi eller medicin med Niko Tinbergen och Karl von Frisch. När en österrikisk veckotidning vid millennieskiftet frågade vem som varit den mest framstående österrikaren under 1900-talet kom Lorenz först, före Sigmund Freud, Ludwig Wittgenstein, Erwin Schrödinger, Robert Musil och Gustav Mahler.

Hur kunde en så briljant forskare bli en simpel nazistisk medlöpare? Lorenz förklarade efter kriget att han bara var en opolitisk forskare, som inte visste så mycket om nazisternas illdåd. Han var väl inte värre än andra Nobelpristagare med mer eller mindre nazistiska sympatier, såsom Knut Hamsun eller Werner Heisenberg.

Benedikt Föger och Klaus Taschwer har i sin bok dokumenterat Konrad Lorenz förhållande till nazismen. Hans brev till de tyska myndigheterna är klart komprometterande. Han skrev gång på gång om vikten av att förbättra folkstammen och att eliminera de underlägsna raserna. Man får ett intryck av att Lorenz var opportunistisk och ville se till att han fick ett jobb så att han kunde fortsätta sina zoologiska studier. Han försökte göra intryck på den nazistiska ledningen, men han befordrades aldrig till någon högre ställning.

Man kan fråga sig hur viktigt det är att i dag gräva fram Lorenz förehavanden under kriget. Är inte detta ett ganska uttjatat tema?

Hans nazistiska förflutna är intressant av två skäl. För det första är Lorenz något av en ikon inte bara för miljörörelsen i Europa. Han är de grönas överstepräst, enligt en av sina elever. För det andra var Lorenz en rabiat biologisk determinist och social darwinist, på samma sätt som nazisterna. I sin bok Civilisationens åtta dödssynder, som publicerades år 1973, oroar sig Lorenz återigen över den genetiska degenerationen, överbefolkningen och miljön. Han beklagar att människan har ryckts loss från sin naturliga miljö i det civiliserade samhället. Även efter kriget verkade hans ideologi vila på gammeltyskt natursvärmeri, Blut und Boden (blod och jord) och Heimat (hembygd), som också utgjorde nazismens grogrund.

Frågan om huruvida det huvudsakligen är biologiska eller kulturella faktorer som bestämmer vårt görande och låtande ställs på sin spets av Lorenz i hans populärvetenskapliga böcker. Denna diskussion berörs dock inte så mycket i boken, vilket är synd.