Resande i dystra oljeprognoser

Han har just klivit av ett plan från Bryssel, och om några dagar fortsätter turnén med tolv föreläsningar i Australien och Nya Zeeland. Kjell Aleklett reser runt i världen för att sprida sitt budskap: den globala oljefesten är på väg att passera sin höjdpunkt. Han räknar med att produktionen av olja slutar stiga redan år 2010.

– Det betyder inte att oljan tar slut, men det blir allt svårare och dyrare att få upp den, säger Kjell Aleklett, som pratar ungefär dubbelt så fort som folk gör mest och gärna stöder sina argument med en strid ström av siffror.

Han är fysikprofessor vid Uppsala universitet och ledare för den internationella organisationen Aspo, Association for the study of peak oil and gas. I Sverige får han komma till tals i så gott som alla artiklar och nyhetsinslag som publiceras om oljans framtid, och han hörs allt oftare i utländska medier. I höst är det premiär i USA för en Hollywoodproducerad dokumentär om slutet på oljeåldern, med Kjell Aleklett i en av huvudrollerna.

Han är nöjd med att ha fått stort utrymme i debatten och framhåller gärna att hans lilla bruna kalender är fulltecknad med föredrag, intervjuer och viktiga möten under lång tid framöver. Det är ett av skälen till att vi träffas på Arlanda flygplats. Det andra skälet är att flyget är den bransch som enligt många bedömare har svårast att hitta alternativ till olja. Kjell Aleklett brukar råda sina studenter att resa nu, medan flygbiljetterna fortfarande är billiga.

I debatten om oljans framtid är alla överens om att mängden olja på jorden är begränsad. Självklart är det så. Däremot råder delade meningar om huruvida världen just nu är på väg in i den slutgiltiga oljekrisen. Tidigare varningar av det slaget har alltid visat sig vara fel. Ett av prognosmakarnas problem handlar om att bedöma hur stora reserverna är. År 1944 uppgick världens erkända reserver till 51 miljarder fat olja. Under resten av förra seklet pumpade oljebolagen upp över 600 miljarder fat. Samtidigt ökade de erkända reserverna tjugofalt. Nyupptäckta fyndigheter kompenserade alltså med råge den förbrukade oljan.

Jättefynd räcker i tre år

Kjell Aleklett anser att den typen av historiska argument är helt ovidkommande, eftersom världens oljereserver är betydligt bättre kartlagda i dag än de någonsin har varit tidigare. Dessutom har konsumtionen av olja ökat, medan upptäckterna av nya fyndigheter har dalat sedan mitten av 1960-talet.

– Säg att man skulle hitta ett nytt Ghawar, världens största oljefält som ligger i Saudiarabien. Det är extremt osannolikt. Men om man hittade det, så skulle oljan bara täcka tre års förbrukning, säger Kjell Aleklett.

Han litar inte på de bedömningar om oljereservernas storlek som kommer från Opec, internationella energibyrån IEA, det amerikanska energidepartementet eller de största oljebolagen. Och han är misstänksam mot många av de ekonomer som uttalar sig i oljefrågan.

– Ekonomiska teorier är teorier som anpassar sig efter vad som för stunden är verklighet. För en naturvetare och fysiker är det fysikens lagar som gäller, och de ändrar sig inte, säger Kjell Aleklett.

Men även naturvetare har ändrat sig i oljefrågan. På 1970-talet förutspådde den brittiske oljegeologen Colin Campbell att produktionen av olja skulle nå sitt maximum under 90-talet. Så blev det inte. År 1998 skrev han i tidskriften Scientific American att toppen i stället troligen skulle infalla år 2008. Artikeln startade en debatt som ledde till att Campbell år 2000 grundade Aspo, den organisation som Kjell Aleklett numera är ledare för.

Fysiker blev politiker

Under större delen av sitt yrkesliv har Kjell Aleklett arbetat som kärnfysiker, ett område som ligger långt från forskningen om världens oljeresurser. Han läste fysik på Chalmers tekniska högskola, fick en tjänst som forskare i Studsvik och bosatte sig med familjen i Trosa. Där engagerade han sig politiskt för folkpartiet. Han blev ordförande i kommunfullmäktige och ställde upp för personval till riksdagen år 1998. Energipolitiken är en hjärtefråga. Kjell Aleklett är varm anhängare av kärnkraften. Det blev ingen riksdagsplats, men enligt egen utsago är han initiativtagare till att folkpartiet har antagit en mer kärnkraftsvänlig energipolitik. Kjell Aleklett förnekar dock bestämt att hans pessimistiska prognoser om oljan skulle vara ett indirekt sätt att marknadsföra kärnkraften. Han talar hellre om att en framtida oljebrist skulle slå hårt mot länder i tredje värden, som han anser borde få mer hjälp att försörja sig själva med förnybar energi.

År 2000 fick Kjell Aleklett jobb som fysikprofessor vid Institutionen för strålningsvetenskap vid Uppsala universitet. Han flyttade till Uppsala och lämnade alla sina politiska uppdrag i Trosa. Plötsligt var det tomt i almanackan.

– Det blev ett hål efter politiken. När man går från att vara enormt aktiv inom politiken till att inte göra någonting, då blir det ett vakuum.

I den vevan mejlade Kjell Aleklett till Aspo:s grundare Colin Campbell för att be om lite fakta som han ville använda i sin undervisning. Kontakten ledde till att Kjell Aleklett sögs in i ett nytt projekt som fyllde alla de tomma luckorna i almanackan.

Gasen i botten

– När jag tar mig an något så kan jag inte göra det i liten skala. Jag är en ganska intensiv person som du kanske märker, säger han.

Med viss självironi berättar han om sitt nya intresse för tomater. Han nöjer sig inte med en sorts tomater hemma i växthuset. Det ska bli fem eller sex sorter under den kommande säsongen, inklusive en tårformad tomat specialimporterad från USA.

– Det är gasen i botten vad jag än gör.

Inom Aspo organiserade han en första världskonferens om de sinande oljeresurserna i Uppsala år 2002. Evenemanget fick internationell uppmärksamhet tack vare att Kjell Aleklett tipsade en reporter på nyhetsbyrån Associated Press i London om att det finns lågprisflyg till Stockholm. Året därpå tog Kjell Aleklett över som ledare för Aspo. Höga oljepriser har lyft upp oljan på den politiska dagordningen, och prisökningen har riktat mediernas ständiga intresse för dystra framtidsprognoser mot Aspo. Kjell Aleklett tackar sällan nej om han blir inbjuden att hålla föredrag, trots att resandet gör honom till en storkonsument av olja.

Han dröjer lite med svaret på frågan om det han gör i dag är forskning eller politik.

– Det är lite av båda, säger Kjell Aleklett.