Varför forska om något så udda som katastrofer och kön?
Psykologen Per Folkesson vid Karlstads universitet har undersökt könsordningen vid katastrofer genom att studera tre fall. De är den etniska rensningen av Srebrenica i Bosnien år 1995 då minst 7 500 män avrättades, Titanics förlisning år 1912 då 1 500 passagerare omkom samt diskoteksbranden i Göteborg år 1998. Där omkom 63 personer, och den utsatta räddningspersonalen bestod nästan enbart av män.
1.Varför forska omnågot så udda som katastrofer och kön?
– Jag började fundera på detta i samband med den etniska rensningen av Srebrenica sommaren 1995. Det var ett udda exempel på könsrelaterade fenomen och på könssegregeringen vid katastrofer.
2.Vilka mekanismer finns det kring katastrofer och kön?
– Man kan ofta se att främst kvinnor och barn ska räddas. Titanics förlisning är ett bra exempel på detta. Män ses alltså som relativt försumbara vid katastrofer – de kan offras under vissa svåra betingelser. I samband med riskfyllda räddningsinsatser vid katastrofer är kvinnorna bortsorterade redan från början. Vid diskoteksbranden i Göteborg bestod räddningspersonalen på plats av 88 män och 6 kvinnor.
3. Hur ska vi förstå detta?
– Män är generellt privilegierade i samhället, men de vardagliga könsnormerna och könsrollerna upphävs vid kriser. Då ställs denna könsmaktsordning på huvudet. Och män är medvetna om detta. Lojalitet med det manliga kollektivet blir viktigt vid en katastrof, och enskilda smitare eller solospelare straffas. Könsbundna normer aktiveras vid de katastrofer som jag har undersökt.
