Tålamod och teknik ska hejda terrorism

Just nu installeras så kallade puffers på flera amerikanska flygplatser. Det är ytterligare en i raden av detektorer som ska upptäcka bomber hos passagerna.

En puffer ser ut ungefär som de detektorer man går igenom vid säkerhetskontrollen och som piper om man har glömt nycklarna i fickan. Den är lite kraftigare i konstruktionen, och man tvingas stå stilla i 15 sekunder och känner då några vindpustar – därav namnet puffer.

Tekniken bygger på att små partiklar från kläder, resehandlingar och hud kan avslöja om vi varit i kontakt med explosivt material. Luften som blåser på oss sugs upp och analyseras i spektrometrar som kan känna igen ett stort antal kemiska ämnen.

Genomskinliga kläder

En helt annan typ av detektorer som också är på väg är de så kallade terahertz- och millimetervågsavbildarna. De kan se igenom kläder men stoppar för tätare material, till exempel gömda vapen. Till skillnad från röntgenstrålning är dessa avbildare ofarliga för människor.

I forskningslabb och på utvecklingsavdelningar finns ytterligare teknik som kommer att kunna avslöja nya slags bomber och vapen. Lasrar som kan mäta materialsammansättningar på distans, elektroniska näsor med artificiell intelligens och mikrolaboratorier. Tanken är att de olika teknikerna ska komplettera varandra och ge en överlägsen känslighet och noggrannhet. Man vill inte bara upptäcka faror, utan också undvika falsklarm.

Det passerar omkring en miljard passagerare om året genom säkerhetskontroller på flygplatser. Av dem är det kanske bara några enstaka som försöker smuggla ombord en bomb.

Men även om puffern är splitterny och det kommer ytterligare apparater den närmaste tiden, är det inte säkert att de skulle ha upptäckt de bomber som skulle smugglas ombord i den attack som planerades i somras i Storbritannien. Man måste nämligen veta vad man letar efter.

Ligger vi efter?

Vid flygplanssprängningen ovanför Lockerbie i Skottland 1988 användes militära sprängmedel. Vid attentatet i Spanien 2004 användes stulna civila sprängämnen. Vid sprängningen i Londons tunnelbana 2005 användes hemmagjorda sprängämnen, och nu i den planerade attacken som avslöjades i somras skulle flytande sprängämnen ha använts. Varje gång är det nya ämnen. Är det egentligen inte så att vi hela tiden ligger efter?

Men Henric Östmark, vetenskaplig ledare för sprängämnesforskningen vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) beskriver inte kapplöpningen som på förhand och för alltid förlorad.

För att lyckas behövs skydd på tre nivåer. Först och främst kommer bra underrättelsetjänst, som avslöjar planerna redan på planeringsstadiet. Därefter kommer teknisk underrättelsetjänst, som visar hur hotet ser ut: vilka bomber som kan komma att användas. Och slutligen en sista försvarslinje, teknisk utrustning som upptäcker bomberna.

– När det gäller utrustningen tycker jag att det viktigaste är att den är selektiv och att den går att uppgradera.

Snabb uppgradering

Med selektiv menar han att den bara larmar för mycket specifika ämnen och att den kan visa vad den larmar för. Att utrustningen snabbt ska gå att uppgradera är en förutsättning för att man ska ha nytta av den tekniska underrättelsetjänsten.

Att det inte redan i dag ser ut så här menar Henric Östmark beror på att tekniken ännu inte är färdigutvecklad och på att det saknas pengar.

Han får medhåll från Olle Stenström, biträdande koncernsäkerhetschef vid Luftfartsverket.

– Visst måste vi hålla kostnaderna nere. Vi kan inte bara vräka på.

De krav som kommer från EU-kommissionen kan dock bli mycket dyra.

– Det kan röra sig om utrustning som trots mycket hög kostnad endast ökar säkerheten marginellt.

Utvecklingen går mot allt större detaljstyrning, vilket Olle Stenström i och för sig inte har något emot. Det är viktigt att skyddet är enhetligt, att det inte finns hål där man kan smita igenom. Men det kan vara värt att ta ett steg bakåt och se över helheten, menar han.

– Dagens bestämmelser tillkom i brådska efter 11 september. Vi byggde om för 800 miljoner kronor bara på Luftfartsverkets flygplatser, berättar Olle Stenström.

Passagerarna tål mer

En sak är dock klar, om vi passagerare är snåla när vi köper flygbiljetter är vi relativt generösa när det gäller tålamodet med de ibland tidsödande inspektionerna.

– De vanligaste reaktionerna som når mig från passagerare är inte att vi kontrollerat för noggrant utan att vi inte kontrollerat tillräckligt noga, säger Olle Stenström.