Stenåldersfiskare med egen stil
Krukskärvor från Köpingsvik och Ottenby på Öland kastar nytt ljus över yngre stenålderns kulturer. De så kallade gropkeramiska krukorna tillverkades av en fiske- och säljägarkultur för cirka 5 000 år sedan. Tidigare forskning har sett denna kultur som enkel, i alla fall jämfört med den jordbrukande så kallade trattbägarkulturen som började utvecklas tusen år tidigare i södra och mellersta delen av Sverige.
Men Ludvig Papmehl-Dufay vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, menar att krukornas enformighet inte behöver innebära att gropkeramiken var enkel och fantasilös. Tvärtom kan det tyda på en förankrad hantverkartradition med små personliga variationer i mönstret.
– Kärlformerna är likadana, skillnaderna finns i små variationer i mönstret som kan tolkas som personliga stilar. Hade man velat uttrycka kulturella variationer skulle det ha gjorts på ett mer uppenbart sätt, säger han.
Tidigare forskning har kommit fram till att varje utsmyckning har en specifik betydelse. Ett tecken skulle till exempel betyda fisk och därmed berätta vad krukan innehöll. Men Ludvig Papmehl-Dufay har inte hittat något belägg för detta. Däremot tror han att vissa mönster tyder på en gemensam identitet och kulturell kommunikation eftersom de har så stor utbredning i tid och rum. Det så kallade fiskbensmönstret fanns under närmare 1 000 år och återkommer längs kusten från nordöstra Skåne till Hälsingland. Det är också vanligt på Öland.
