Folkhemmet synas i sömmarna

Boken, utgiven 1989, förändrade mångas syn på vad Sverige och folkhemmet var. I stället för framsidan intresserade vi oss för dess baksida. I dag tycks emellertid de två sidorna flyta samman. Yvonne Hirdman själv har kommit med en utmärkt bok om Alva Myrdal, där hon skiftar fokus från det offentliga till det privata, till personen Alva Myrdal och hennes förhållande till såväl maken som världen.

Dessutom har det givits ut en rad avhandlingar som behandlar perioden. Många av dem är intressanta, även om de som alla avhandlingar följer en viss mall som ofta gör dem något svårtillgängliga.

Ett exempel är Göteborgsetnologen Viveka Berggren Torell som skriver om barnkläder. Barnen stod på många sätt i centrum för folkhemsidealisterna. De bar framtiden i sina kroppar. Utseende och kläder blev viktigt när klasskillnader skulle jämnas ut. Ingen skulle ha dåliga kläder. Och ingen skulle pekas ut som fattig – men det var inte så lätt att åstadkomma om man samtidigt ville hjälpa fattiga med kläder.

Ett annat exempel är Sofia Seifarth vid Tema Kultur och samhälle, Linköpings universitet, som skrivit om upplysning via radion. I centrum står Anna Lisa Söderblom och Lis Asklund, som i radio förklarade den nya socialpolitiken. De gjorde politiken konkret genom att svara på lyssnarnas frågor. Samtidigt medverkade brevlådorna till att sudda ut gränsen mellan det privata och det offentliga. I radion blev det privata offentligt och det offentliga privat. Upplysningen smög sig in i hemmen via de med tiden alltmer välkända sociala rådgivarna.