Kan rymdpartiklar orsaka jordskalv?

Svar:

Nej. Men frågan är intressant ändå. Det är drygt 20 år sedan det föreslogs att kvarkmateria skulle kunna existera. Vanlig materia består av atomkärnor upp­byggda av neutroner och protoner – som i sin tur består av kvarkar. Stabil kvarkmateria – om den finns – skulle även innehålla kvarkar av tyngre slag och därmed ge upphov till mycket tätare materia.

Jakten på exotiska partiklar har fått draghjälp av sökandet efter universums ”mörka materia”. Jätteacceleratorerna trimmas för att hitta dessa supertunga partiklar. På sydpolen byggs en detektor som omfattar en kubikkilometer is. Kanske är det ett naturligt steg att använda hela jorden som detektor genom att mäta seismisk aktivitet som ett tecken på att supertunga partiklar rusar genom jordklotet.

Det låter som science fiction, men en grupp forskare publicerade faktiskt några spännande resultat år 2002. De hittade seismiska signaler som de inte kunde förklara som vanliga jordskalv. I stället ansåg forskarna att signalerna berodde på att en bit kvarkmateria hade susat genom jorden.

Samma forskarlag har dock senare dragit tillbaka dessa påståenden. Den bästa kandidaten, en händelse i november 1993, var sannolikt ett vanligt jordskalv. Det stod klart när det visade sig att klockan på en av de seismiska mätstationerna helt enkelt gått fel. Den händelse som frågan gäller, den 22 oktober, fanns med i forskarnas första rapporter – men togs bort i deras slutliga publikation.

Nu använder samma forskarlag i stället insikten att inga mystiska jordbävningar (eller månbävningar!) orsakats av kvarkmateria som ett sätt att förstå hur mycket sådan materia som skulle kunna existera. Den lär inte stå för mycket av den mörka materien.

I dag finns inte mycket bevis för kvarkmateria, axioner, preoner eller andra exotiska partiklar. Det är nog osäkert om svårförklarliga seismiska signaler räcker för att bevisa deras existens.

Men visst är det en svindlade tanke – och jag vet att våra svenska preonstjärnforskare funderar i liknande banor. Det är ju heller inte så länge sedan kvarkar, antiprotoner och svarta hål betraktades som fantasifoster.