Blommor får nya vanor i staden

I den sydfranska staden Montpellier tränger gula helgonfibblor upp ur asfaltsprickor och smala jordremsor kring boulevardernas träd.

– Här pågår ett naturligt experiment, säger Pierre-Olivier Cheptou, ekolog vid Centre d’Ecologie Fonctionnelle et Evolutive i Montpellier.

Det envisa ogräset tillverkar två olika slags frön: flygande och fallande.

I staden är mindre än 1 procent av ytan beboelig för blommorna. Det ger en fördel för fallande frön, som har goda chanser att hamna där det bevisligen finns en gnutta god jord. Pierre-Olivier Cheptou och hans medarbetare bestämde sig för att ta reda på hur detta har påverkat stadens blommor.

I ett växthus odlade de helgonfibblor dels från stadskvarter, dels från den omgivande landsbygden. Mycket riktigt: blommorna från landet bildade ungefär 10 procent fallande frön. Hos stadsblommorna var andelen högre, omkring 15 procent.

– Våra beräkningar visar att anpassningen har tagit mindre än tolv år, vilket är en mycket kort tid, säger Pierre-Olivier Cheptou.

Per Toräng, forskare i ekologisk botanik vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, har tagit del av resultaten.

– Detta är mycket intressant med tanke på att många växter lever i allt mer fragmenterade miljöer, säger han.

Människans framfart i landskapet leder till att växter blir genetiskt isolerade från varandra på grund av att de lever på utspridda plättar. En utveckling mot frön med sämre förmåga att sprida sig kan ytterligare förstärka isoleringen.