Darwin, Gud och förnuftet

I början av sin bok Living with Darwin berättar Philip Kitcher om hur Charles Darwin begravdes under stora hedersbetygelser i Westminster Abbey. Talen över honom underströk hur Darwins arbete illustrerade Guds storhet i naturen, och det framhölls att det inte fanns ”ett spår av materialism” i hans teorier.

Men Darwin trodde inte på Gud, något som han noggrant dolde för de flesta av hänsyn till sin djupt troende hustru Emma. Finns det då en motsättning mellan darwinismen (som evolutionsläran oftast kallas) och religion? Åtskilliga menar detta. I USA har det gjorts flera försök att få till stånd en mer ”balanserad” undervisning i biologi, där evolutionen presenteras som en teori jämsides med kreationism, med livets utveckling baserad på Bibelns berättelse.

Den traditionella kreationismen trodde på den unga jorden och på skapelseberättelsens bokstavliga sanning. Om man följer släktleden i Bibeln kan man komma fram till att jorden skapades år 4004 f.Kr. Detta är i vart fall resultatet av biskop Ushers forskningar på 1500-talet.

I dag har den traditionella kreationismen ersatts av ”intelligent design”, som hävdar att vissa evolutionära steg varit omöjliga med hjälp av enbart slump och naturligt urval. Något annat (intelligens) har haft ett avgörande inflytande. Företrädarna för intelligent design hävdar att de arbetar med sedvanliga vetenskapliga metoder, och de tycks acceptera att jorden och livet är äldre än kreationisternas 6 000 år.

Hur ska forskarna förhålla sig till intelligent design? Kitcher erkänner att intelligent design är vetenskap – men det är dålig vetenskap. Det fanns, menar han, en tid när intelligent design var ett klart vetenskapligt alternativ till andra utvecklingsteorier. Den tiden ligger dock mer än 150 år tillbaka. Kitcher gör en mycket övertygande genomgång av hur dåligt underbyggda en del av ”designarnas” anspråk är. Flera av de påstådda gapen kan fyllas av olika darwinistiska förklaringar även om det ofta saknas fossilt material för att avgöra vilken som är korrekt. Det är alltså fel att lära ut intelligent design i skolan.

I ett sista kapitel går dock Kitcher till storms mot all traditionell religiös tro. Den moderna biologin visar att utvecklingen genom naturligt urval har innehållit så enorma mått av lidande att det inte kan finnas en god och allsmäktig Gud. Om man accepterar darwinism omöjliggör det traditionell gudstro, enligt Kitcher. Paradoxalt nog ger detta kapitel ammunition till dem som vill hålla darwinismen borta från skolorna, vilket troligen inte var avsikten.

I antologin Philosophers without gods deklarerar ett antal prominenta filosofer sin brist på gudstro och utvecklar argument för detta. Det är en mycket amerikansk bok (endast två av de tjugo filosoferna är från Europa) med syftet att visa att även ateister kan vara bra människor. I introduktionen refereras en amerikansk undersökning som visar hur illa sedda ateister är.

Den intressantaste, första delen handlar om hur de olika filosoferna gjorde sin resa från i många fall djupt religiösa miljöer till ett liv utan Gud. Både kristna och judar berättar, men tråkigt nog finns det inte med några före detta muslimer eller hinduer i antologin.

Joseph Levine levde länge som ortodox jude och studerade i en jeshiva i Israel och berättar också om hur självklart det var att uppfatta de hebreiska religiösa skrifterna som helt igenom sanna och riktiga. Kontakten med filosofen Nietzsche blev avgörande, särskilt synpunkten att Bibelns Gud helt enkelt är ond. Så även om han finns vore det fel att tillbe honom. Senare tillkom ett växande ifrågasättande av den israeliska politiken mot araberna, samt att det verkligen kunde finnas ett utvalt folk. Är inte alla människor lika?

Ett tema som går igen hos många av författarna är just Guds ondska. Om man tar Gamla testamentet bokstavligt så är det en bloddrypande bild av Gud som framträder. Detta är naturligtvis ingen särskilt avancerad synpunkt – det kan varje normalbegåvad läsare konstatera – och de medverkande filosoferna tar genomgående avstånd från alla mer eller mindre sofistikerade filosofiska försök att förena Guds godhet och allsmäktighet med världens allmänna djävlighet.

De medverkande filosoferna kan inte acceptera traditionell religion, inte heller något ljummet halvdant. I motsats till filosoferna tänker sig Kitchner att en religiös känsla av vördnad inför alltet kombinerad med uppskattning av vissa religiösa ritualer fortfarande är möjlig i darwinismens tidsålder. Men den traditionella straffande och förlåtande guden är inte förenlig med förnuft eller biologi, om man får tro de två böckerna.