En världsomsegling i bilder

Ett slut och en början

Den förste kaptenen på HMS Beagle, Pringle Stokes, kände sig så pressad av ensamhet som högsta befäl att han tog sitt liv. Detta var en viktig orsak till att hans efterträdare Robert FitzRoy ville ha sällskap av en naturvetenskapsman som samtidigt var en rekommenderad gentleman.

Den gentlemannen blev Charles Darwin, 22 år gammal när fartyget avseglade.

Gravkorset över Pringle Stokes finns i dag på ett museum i Punta Arenas, Chile.

Jorden runt

Fartyget Beagle avseglade från England den 27 december 1831 och återvände den 2 oktober 1836.

En ljus linje

Kap Verde blev en omvälvande upplevelse för Darwin. Här mötte han för första gången tropikerna, ett vulkaniskt landskap och den rika biologiska mångfalden i ett strandnära, sydligt hav. Han blev fängslad av den ljusa linje i berget på huvudön São Tiago som på 10–20 meters höjd över havet löper flera kilometer. Smulor av kalkskal och koraller tillsammans med organiskt material har under tertiärtiden sedimenterat på en havsbotten av vulkaniskt berg. Det ljusa lagret har senare täckts av nya lavaströmmar från vulkanutbrott, och alla tre lagren har långt senare blivit synliga när landet stigit.

Urtidskäke

”I gruset låg ett ansenligt antal ben inbäddade. (…) ett djur av ordningen Edentata, lika stor som en ponny och med stora, kloförsedda ramar.”

Så skrev Darwin i boken Voyage of the Beagle om ett av fynden, Mylodon, besläktad med jättesengångaren Glossotherium (som också fanns bland fynden), den 22 september 1832 i Bahía Blanca, Argentina.

Detta var en stor dag för naturvetenskapen, eftersom dessa fynd var bland de första uppenbara bevisen för utvecklingslinjer inom djurvärlden. Tidigare hade man trott att arterna var fixerade. Fynden bidrog starkt till att forma Darwins teorier.

Dubbelstruts

Darwin upptäckte att den sydamerikanska strutsen Rhea består av två arter. Han tog hem skinn och ben efter att besättningen ätit en fågel av den nya arten till middag och fick den beskriven av ornitologen John Gould (som inte visste att en annan ornitolog redan hade upptäckt arten): ”Mr Gould hedrade mig med att uppkalla den nya arten efter mig.”, skriver Darwin.

Darwin använde Rhea-arterna som ett av indicierna på hur nya arter kan utvecklas ur samma stam och med tiden ersätta den tidigare arten i samma geografiska område med en liknande form.

Eldsländare

”De är nästan samma skapelse, men ändå, hur litet liknar inte tankevärlden hos en av dessa varelser en utbildad människas. (…) Jag hade inte kunnat tro att skillnaden var så stor mellan en vild och en civiliserad människa. Den är större än mellan ett vilt och ett domesticerat djur, eftersom det hos människan finns en större potential för utveckling.” Så skrev Darwin i Voyage of the Beagle om sitt första möte med eldsländarna – fuegoindianerna – den 17 december 1832. Här en modell på ett museum.

Höjdsjukan gick över

”… fynden av fossila snäckskal på de högsta ryggarna fick mig att fullständigt glömma höjdsjukan … den intensivt blå himlen, de rika dalgångarna, de bjärt färgade klipporna i kontrast mot de tysta bergen av snö skapade tillsammans en scen, som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Jag var glad för att jag var ensam, det var som att … höra en kör ur Messias mitt i en fullt spelande orkester.” (Portillopasset i Anderna på gränsen mellan Chile och Argentina, på omkring 4 000 meters höjd, den 21 mars 1835).

Längtan till Galápagos

”Jag ser fram emot Galápagos med större intresse än någon annan del av resan. Där finns gott om aktiva vulkaner med, som jag hoppas, tertiära skikt.”Så skrev Darwin i ett brev till sin kusin William Darwin Fox några veckor innan Beagle anlände till Galápagos den 15 september 1835. Bilden är tagen från högsta punkten på Isla Bartolomé över La Roca del Pináculo (”tornklippan”).

I fonden ön Santiago.

Darwinfink

”När man ser denna gradvisa variation i strukturen inom en intimt liten grupp av fåglar kan man verkligen tro att en art ur en ursprunglig gren av fåglar inom ögruppen modifierats till olika nya grenar. (…) Det är uppseendeväckande att en nästan perfekt gradation inom denna grupp kan spåras via näbbens form.”Darwin på Galápagosöarna den 3 oktober 1835.

Blue Mountains, Australien

”… en enorm golf dyker plötsligt och utan förvarning upp … och är granne med stigen med ett djup på kanske 500 meter. Några meter till, och man står på kanten till ett stort stup, och nedanför den grandiosa bukten, eller golfen – ty jag vet icke vad annat jag skulle kunna kalla den – tätt täckt av skog. (…) benämningen bukt är rättfärdigt att tillämpa på denna storslagna, amfiteaterliknande försänkning.”

Utspridda släktingar

Darwin noterade likheterna mellan växt- och djurformer på kontinenter som är mycket avlägsna från varandra. Växtfamiljen Proteaceae är representerad i de södra delarna av tre kontinenter: Banksia i sydöstra Australien, Embothrium coccineum (chilenskt eldträd) på Sydamerikas sydspets Eldslandet, samt Protea i Kaplandet i sydvästra Sydafrika. Sådan geografisk spridning av närstående livsformer ”kommer en dag att få sin förklaring”, skrev Darwin drygt 50 år innan Alfred Wegener lade fram kontinentaldriftsteorin.

Down House

Darwin och hans hustru Emma, som han gifte sig med 1838, köpte år 1842 egendomen Down House i Downe, Kent, strax utanför London. Här levde han fram till sin död år 1882, och här utförde han sina studier och utvecklade de tankar som ledde till publiceringen av Om arternas uppkomst år 1859.

Tankestig

The Sandwalk på Down House ägor var Darwins dagliga vandringsrunda. Här fick många av hans tankar och teorier ro att utvecklas. Darwin stortrivdes i Downe och lämnade sällan sitt hem. Han reste aldrig mer utomlands.