Var skedde big bang?
Bild: Åsa Wrange
**Fråga**: Jag har tänkt att galaxerna i universum kanske rör sig bort från platsen för big bang. Kan man observera galaxernas riktning och därigenom dra slutsatser om var i rymden big bang ägde rum?
*Jan Ivarson*
**Svar**: Frågan om var i universum som big bang egentligen ägde rum har antagligen ett svar som förvånar – överallt! Så här förhåller det sig i så fall:
Många tycks föreställa sig universum som ett väldigt, ja kanske oändligt, rum där urexplosionen skedde på en särskild plats. Men det är långt ifrån den bild som de flesta kosmologer har. Själva big bang var, menar de, är ingen explosion av material ut i ett tomt omgivande rum. I stället är det själva rummet som vidgar sig, låt vara med en väldig fart, särskilt i början. Avstånden mellan galaxerna växer hela tiden, åt alla håll, därför att rummet bär galaxerna med sig när det vidgas.
Men nu tror vi också (fast vi inte säkert vet) att universum i dag är oändligt, och att det finns galaxer bortom galaxer bortom galaxer åt alla håll i oändlighet. Och om det är oändligt nu, så var det oändligt redan efter en sekund när det innehöll en 10 miljarder grader het gas, tät som vatten, alltså under själva big bang. Ja, universum kan ha varit oändligt redan efter någon miljarddels miljarddels miljarddels miljondels sekund från själva starten när all den materia som vi nu kan se, med miljardtals galaxer och miljardtals stjärnor i varje galax, rymdes inom en volym inte mycket större än en ärta.
I så fall är det meningslöst att fråga var centrumet fanns någonstans. Redan då var det ärta vid ärta vid ärta i oändlighet åt alla håll med supertät materia.
Nu är det inte säkert att det förhåller sig så. Kanske tar universum, eller i varje fall det galaxfyllda rummet, slut någonstans mycket långt bort. I så fall kunde kanske frågan vara intressant. Men vi ser inga tecken på att det förhåller sig på det viset. Och då följer vi rådet från den gamla 1300-talsfilosofen William Ockham, det som brukar kallas Ockhams rakkniv: vi ställer inte upp onödiga hypoteser utan försöker att göra teorin så enkel som möjligt. Och det oändliga universum som inte har någon särskild mitt blir faktiskt enklast, även om det är svårt att föreställa sig. Man får vänja sig.
