I takt med att parrelationer upplevs som alltmer bräckliga och obeständiga så har föräldraskapet och relationen till barnen för många uppgraderats till den fasta punkten i tillvaron. Samhällsvetarna Roger Klinth och Thomas Johansson har i denna korta men upplysande bok analyserat kampanjer, från 1970-talet och framåt, för att få pappor att vara mer föräldralediga. De har också intervjuat ett dussin ”nya pappor” som valt att vara hemma mer än sex månader per barn. Detta är en rätt homogen grupp av urbana, välutbildade medelklassmän, ofta något äldre än genomsnittspappan.
I kampanjerna talades det fram till slutet av 1990-talet om ”faderskap”, och pappaledigheten sågs ofta som något som kunde komplettera karriären eller ge nya insikter som värdesattes på arbetsmarknaden. De senaste åren talas det i stället om ”föräldraskap”, och det betonas som något positivt i sig.
En intressant liten bok, med stor igenkänningsfaktor för en 2000-talspappa.
Nya svenska fäder
Klinth, Roger & Johansson, Thomas
Boréa