Har rim någon reson?

**Fråga:** Varför rimmar inte ekorre och abborre?

*Elis Nilsson, Älvsjö*

**Svar:** Det korta svaret är att ett bra rim inkluderar allt från huvudbetoningen och till slutet. Både ekorre och abborre har två betoningar (ekorre och abborre). Det är den första som är huvudbetoningen, den på e respektive a. Och där är vokalerna olika, det vill säga de rimmar inte. Men, denna inskränkning i rimmandet tycks bara gälla när huvudbetoningen står intill bibetoningen. Bibetoningen ligger här på o i bägge fallen och det finns inte någon obetonad vokal mellan den och huvudbetoningen.

Ord som har två betoningar är oftast sammansättningar (ekorre och abborre är inte det, men de beter sig precis som sammansättningar i det här avseendet). Det är inte ovanligt att poeter rimmar på den sista delen av sammansättningar, men oftast då så att det ena ledet är en sammansättning och det andra är ett enkelt ord, som i detta exempel från Fröding (Indianer):

Jag skall murra åt dig över maten,

jag skall grina åt varenda rätt:

”fy för katten, vidbränd är spenaten!

– kvinna, säg, är detta kalvkotlett?”

Men också hela sammansättningar kan rimma på sina slutled, men då ska betoningarna inte stå intill varandra. Här är ett sådant exempel, Fröding igen (Skogsrån):

Hon är älskogsaktig och manfolksgalen,

för Vickbomspojken från Niklasdalen,

han såg henne själv en kväll

på vägen till Anna i Fjäll.

Galen och dalen rimmar fint trots att de står som slutled i manfolksgalen respektive Niklasdalen. Skälet är alltså att huvudbetoningarna inte står intill slutledets betoning. Varför fungerar då detta bättre än när betoningarna står intill varandra som i abborre och ekorre? Jo, när betoningar står intill varandra så försvagas bibetoningen och det blir då desto viktigare att huvudbetoningarnas vokaler rimmar.

*Tomas Riad, professor vid Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet och forskare vid Svenska Akademien*