Blåsyra

– Jag tycker särskilt om kronärtskocka. Den har en så läcker bismak av blåsyra.

Detta makabra uttalande hittar man hos Hjalmar Söderberg i hans Historietter. Och det leder till att berättarjaget börja undra över en bekants hastiga död.

Blåsyra, eller vätecyanid, luktar bittermandel och slår ut ett enzym som cellernas kraftverk, mitokondrierna, behöver för att kunna arbeta. Under namnet Zyklon B användes giftet för att gasa fångar i nazisternas dödsläger.

Förgiftning kan också ske av misstag. När Hans Rosling arbetade som läkare i Moçambique på 1980-talet dök mystiska förlamningar upp i svälttider. Det visade sig bero på att hungern drev människor att äta roten kassava rå i stället för att som brukligt soltorka den. De drabbades då av blåsyreförgiftning.

Förutom i kassava förekommer ämnet i en del kärnor, till exempel i aprikoser och äpplen. Och även i linfrön, varför Livsmedelsverket rekommenderar max två matskedar per dag.

Namnet blåsyra kommer sig av att den svenske kemisten Carl W. Scheele år 1782 var den som först utvann ämnet ur just färgen berlinerblått.