Vindkraftsparker – och hur vi skapar naturens skönhet
I Rapaälvens mittfåra är jaget samlat nere i foten, som söker en stabil sten att kliva på. Det iskalla vattnet forsar kring låren och älvens dånande dränker orden. En kungsörn flyger rakt genom en regnbåge, som retfullt spänner över Sareks blöta deltalandskap. Inte kan man väl dö, då? Just när det är som vackrast?
Sareks vildmark är måhända det närmaste ett sublimt landskap Sverige har att bjuda: vild, otämjd natur, asymmetrisk och storslagen. Bortsett från renbetet och samernas kulturspår, lever området ganska väl upp till epitetet Europas sista vildmark. Naturen är sin egen, något så när.
Enligt filosofen Edmund Burke är det sublima landskapet en natur som genom sin gränslöshet frigör människans fantasi och existentiella funderingar. Vem är jag? Vad är meningen med livet? Lever jag som jag innerst inne vill leva? En sublim naturupplevelse innebär skräckfylld förtjusning och exaltation, snarare än rofyllt välbehag. Vår självbevarelsedrift aktiveras i mötet med den okontrollerade naturen.
Under ett par månaders tid har jag jagat den gäckande skönheten. Vad är vacker natur? Jag har gått i närkamp med naturens estetik, denna lite bortglömda filosofiska disciplin. Jag har rådfrågat evolutionspsykologer. Jag har sprungit i hasorna på idéhistoriker. Fram växer en härligt komplex skapelse av lite biologi och mycket kultur.
Enligt evolutionspsykologer är skönhetsupplevelsen naturens sätt att verka på avstånd, en ärftligt betingad preferens för vissa livsmiljöer, som uppkom långt innan vi hade ett språk. Att göra rätt val av habitat under en nomadiserande tillvaro, var livsavgörande. De goda betingelserna blev det sköna. Jag köper resonemanget för vissa basala företeelser, som vår dragning till vatten och halvöppna landskap. Men en snabbspolning genom historien visar på större och snabbare kast än vad en evolutionär programmering kan förklara. På naturmodets catwalk har betydande smakförändringar skett genom seklerna. Under antiken och lång tid framöver regerade det klassiskt sköna, i form av det tuktade, ordnade odlingslandskapet. Så småningom öppnades våra sinnen för en vildare natur. Under 1700-talet etableras ordet pittoresk för att beskriva landskap som är både vilda och rymmer spår av mänsklig aktivitet. Engelskans picturesque avslöjar att det var natur som konstnärer gärna ville avbilda – visuella blickmagneter, med nostalgiska inslag. Det pittoreska blir en länk till det sublima som intar scenen under 1800- och 1900-talen. Med sekulariseringen av vetenskapen frigörs naturen från sin religiösa identifikation, och det går an att tycka att bergsområden, som Sarek eller Alperna, som tidigare symboliserat syndafallet, är vackra.
Men vad är vacker natur i dag? Stora samhälls- och värdeförändringar har alltid påverkat natursmaken. Vår tid präglas av ökad medvetenhet om betydelsen av friska ekosystem. Vetenskap och politik söker uthålliga lösningar för både energi- och matproduktion. Miljöetiken innebär en ny kontext, som färgar vår uppfattning av vad som är snyggt. Om man får tro ett antal filosofer inom naturestetik är vi därför inne i ett nytt paradigmskifte. Enligt deras tes kommer människor att börja se det uthålliga som det sköna. Landskap med fungerande ekosystem och miljövänlig produktion kommer att vara det vackra för världsmedborgaren i det tjugoförsta århundradet. Bort pittoreska, nostalgiska landskap, in funktionella landskap. Bort villaträdgårdarnas hårt gödslade och sprutade gräsmattor, in ekodesignade villatomter för småfåglar och nektarsökande fjärilar. Bort konstbevattning med grundvatten i ökenområden, in vindkraftsparker och energiskog.
Filosoferna är säkert något på spåren i denna analys. Vad som är ekologiskt uthålligt, avgörs däremot bäst av andra akademiska discipliner. När rallarsvingarna i tidskriften Contemporary Aesthetics rör vindkraftens tekniska potential och miljöeffekt, gör filosoferna sig mindre angelägna. De saknar auktoritet i terawatt-diskussionen och fladdermössens biologi. Vindkraften visar att estetiken är politiskt laddad. Filosofernas styrka är att berätta varför och på vilket sätt. Inte att politisera utanför det egna kunskapsfältet.
