Vi har lättare för katastrofer än framsteg
”De disponibla inkomsterna har överlag ökat för barnfamiljer i alla inkomstskikt under det senaste årtiondet.” Detta står att läsa i sammanfattningen i Rädda Barnens senaste ”larmrapport” om barnfamiljers ekonomi i Sverige. Jodå, läs första meningen långsamt igen. Men den mediala rapporteringen kom att handla om ”barnfattigdom” – eftersom man laborerat med ett relativt fattigdomsbegrepp där det centrala är hur de med lägst inkomster relaterar sig till de som tjänar mer.
Vi är inte vana att räkna med framsteg. Och våra medier är så upptagna med att rapportera gårdagens katastrofer och problem att man inte ser förändringar som sker långsamt. Våldet i Sverige minskar. Toleransen gentemot flyktingar och invandrare ökar. Kvinnor får det bättre. Se där innehållet i tre artiklar i Forskning & Framsteg det senaste året. Reaktionerna har varit skeptiska: ”Nej – detta kan inte stämma.” Men ingen har påpekat några sakfel eller motargument utifrån konkreta fakta, utan bara förkastat artiklarna utifrån en allmän känsla. Elände ska det vara.
Även globalt kan man se positiva trender. Krig blir mer och mer ett undantagstillstånd, enligt Uppsala universitets konfliktdatabas. Den förväntade medellivslängden i världen har ökat med mer än 10 år sedan 1970. Andelen barn som går i grundskola har ökat radikalt de senaste 40 åren. ”Den positiva trenden är tydlig i alla regioner även om framstegen varierar”, skriver 2010 års Human Development Report som ges ut av FN.
Oförmågan att se dessa framsteg är ett problem. Vi är så tidsblinda att vi uppfattar oss som stående inför en avgrund av våld, intolerans och kvinnoförtryck. Visst existerar dessa problem, men utan en nyanserad beskrivning blir tillvaron svår att förstå. Frågan är hur vi ska återerövra framtidstron. Vi på F&F tycker ibland att namnet på vår tidning andas naiv optimism från 1960-talets rekordår. Men vi ska trots det inte skämmas för att berätta om de verkliga framsteg som sker i vår värld.
