Han såg storheten i det mänskliga

*Nils-Eric Sahlin väljer Frank Ramsey.*

”Där jag verkar skilja mig från vissa av mina vänner är att jag tillskriver fysisk storlek liten vikt. Jag känner mig inte det minsta ödmjuk inför himlavalvens storlek. Stjärnorna må vara stora, men de kan inte tänka eller älska, egenskaper som gör ett vida större intryck på mig än vad storlek gör. Förgrunden i min värld upptas av människor, och stjärnorna är små som trepennyslantar. Mitt perspektiv gäller inte bara rummet, utan också tiden. I sinom tid kommer jorden att svalna och allt kommer att dö, men det är fortfarande långt till dess. Det nuvarande är inte mindre värdefullt för att framtiden kommer bli tom.”

Det ofantligt stora och det otroligt lilla kittlar och skrämmer. Vi satsar med all rätt stora resurser på att ta oss allt djupare in i materien och blicka allt längre bort i rymden. Vi förförs av storlek, form och hastighet. Glömmer vi samtidigt de viktiga frågorna? Moralen. Tänkandet. Kärleken.

Frank Ramsey, en av 1900-talets mest framstående och inflytelserika filosofer, skrev dessa rader 1925. Det året fyllde han 22 och hade fem år kvar att leva.

*Nils-Eric Sahlin*