Muskarin

I Dorothy Sayers detektivroman Handlingarna i målet förgiftas en svampplockande make med muskarin. Men dådet avslöjas, för giftet ser olika ut beroende på om det är naturligt eller konstgjort.

Giftet muskarin fick sitt namn efter röd flugsvamp, Amanita muscaria, där det först identifierades 1869. Svampen namngavs i sin tur av Linné efter musca, som betyder fluga på latin, eftersom den användes som insektsgift.

Muskarin är en så kallad alkaloid och verkar genom att binda till samma ställen som signalämnet acetylkolin. Då överstimuleras det autonoma nervsystemet, något som kan ge ihopdragna pupiller, långsam hjärtrytm, svettningar, forsande saliv och kramp i luftvägarna.

Giftet förekommer sparsamt i röd flugsvamp men desto rikligare i olika trådingar, exempelvis i gifttrådingen som kan förväxlas med champinjon eller vårmusseron.

I romanen avslöjas giftmordet genom att giftlösningen analyseras med polariserat ljus. Det visar sig då att maken fått i sig syntetiskt tillverkat muskarin som, till skillnad från det naturliga giftet, består av lika delar av molekylens båda spegelformer.