Koniin

År 399 f.Kr. dömdes filosofen Sokrates att tömma den giftbägare som förutom opium också ska ha innehållit extrakt från växten odört. Denna flockblomstrande ört, på latin Conium maculatum, liknar det betydligt beskedligare hundkäxet, men odörten kan bli två meter hög och har en äcklig lukt som påminner om råtturin. Artnamnet maculatum kommer av latinets macula, fläck, som syftar på den rödfläckiga stjälken. Det svenska namnet odört stammar ur fornsvenskans odher som betyder vild eller galen.

Odörten hör till Sveriges giftigaste vilda växter och växer huvudsakligen i landets södra och mellersta delar, från Skåne till Gästrikland.

Koniin, som giftet heter, är en så kallad alkaloid som i höga doser förlamar andningsmuskulaturen med kvävning som följd. I äldre tider ska man ha använt örten som plåster för att lokalbedöva huden.

Trots växtens obehagliga lukt händer det att betesdjur äter den. Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt ligger en dödlig hästdos på drygt två kilo gröna växtdelar.