”Jag erkände utan omsvep att det var en sliten metafor”

Jag fick ett tankeväckande brev från en läsare. Han undrade över mina formuleringar. Jag hade skrivit till honom att en fortsatt prenumeration på tidningen skulle ge honom ett ”försprång”. Läsaren gillade verkligen tidningen, men mitt reklambrev tyckte han inte om:

”Det är en obehaglig samhällstrend att allt är tävlingar och att människor delas upp i vinnare och förlorare. Jag läser F&F för att innehållet intresserar mig och för att jag tycker att allmänbildning är bra.”

Och jag erkände utan omsvep att det var en sliten metafor. Men ordväxlingen fick mig att fundera på vad jag egentligen menade när jag slentrianmässigt skrev att ni läsare får ett kunskapsförsprång.

Varför läser du populärvetenskap?

Ett försprång antyder att du får veta mer. Mer än du visste innan du öppnade tidningen. Och visst är det viktigt. Det är tråkigt att läsa en artikel och upptäcka att den inte gav något nytt.

Försprånget är nog inte i första hand en jakt på att vinna kunskapsjakten. Vi har många lärare bland läsarna och de läser helt säkert för att berätta vidare. Det gäller fler, för det är roligt att bjuda på nyvunnen kunskap.

Läsandet är en social verksamhet, och lika ofta som man vill veta mer vill man nog veta lika mycket. Du vill läsa det du vet att andra läst, saker som vänner och bekanta rekommenderar. Du läser för att delta i diskussionen.

Men kanske är det viktigaste skälet den helt privata upplevelsen av att förstå. Den härliga aha-upplevelsen eller jobbiga känslan av att något är mer komplicerat än man trodde.

Ingrid Elam, litteraturvetare och tidigare kulturredaktör, skriver i den nyutkomna boken Jag. En fiktion om jaget i litterära verk genom tiderna. En av hennes slutsatser är att i omvälvande tider blir jaget starkare i litteraturen. Jag tror att detsamma gäller populärvetenskapen. Den helt privata känslan av att förstå är extra viktig nu.