Både räddad och – förlorad

Afrikas kolonisering ledde till en omfattande handel med noshörningshorn. Södra Afrikas trubbnoshörningar drabbades hårt; redan vid förra sekelskiftet befarades de vara utrotade. Men 1895 hittade man ett hundratal individer i Natalprovinsen i Sydafrika. Det lilla beståndet fredades och har på drygt hundra år ökat till närmare 20 000 individer.

Trubbnoshörningens återhämtning kunde ha varit en framgångssaga, om det inte vore för det nordliga beståndet.

De nordliga trubbnoshörningarnas utbredningsområde börjar norr om Kongo-Kinshasa i Centralafrika. Här har man inte lyckats stoppa tjuvjakten, och i samma takt som det sydliga beståndet har ökat, har det nordliga minskat. De sista exemplaren sågs 2006, och sannolikt är nu hela det vilda beståndet utrotat. Kvar finns bara en handfull individer i djurparker världen över.

En ny genetisk studie visar att de två noshörningsbestånden har levt åtskilda i närmare en miljon år. Forskarna bakom studien anser att nordliga och sydliga trubbnoshörningar är så pass olika att de bör betraktas som skilda arter. Det skulle innebära att det finns sex noshörningsarter i världen och inte fem, som man tidigare har trott. Men eftersom de nordliga trubbnoshörningarna sannolikt är bortom all räddning, så är det nog bara en tidsfråga innan noshörningarna är nere på fem arter igen.