”Det finns ett sug efter sanna berättelser”

Cristine Sarrimo, docent i litteraturvetenskap vid Malmö högskola, har forskat om de nya självutlämnande självbiografierna.
Publicerad
*Cristine Sarrimo*. Forskare vid Malmö högskola och aktuell med boken *Jagets scen*.
Bild: Lotta Orban

**Hur länge har du forskat om detta?**

– I tre år. Men själva studie­objektet har förändrats under tiden. Materialet börjar bli helt oöverskådligt. Och det som händer på nätet förändras ju varje dag. Men jag har valt att följa några av de större bloggarna och några av de mest uppmärksammade självbiografierna i bokform.

**När uppstod realitykulturen?**

– Det var när så kallade vanliga människor började befolka tv-kanalerna. Men självbiografin är en gammal genre, som dock nu har tagit intryck av andra mediala förändringar. Allt går snabbare, och allt fler kan kommunicera – och nå många människor med mycket enkla tekniska hjälpmedel. Det finns ett sug efter sanna berättelser, livsöden.

**Varifrån kommer självutlämnandet?**

– Det finns inget enkelt svar, men jag tror att den nya mediesituationen har drivit på utvecklingen. Och intresset för det man tror är autentiskt och sant är inget nytt. Men nu finns så stora möjligheter att få ta del av det förmodat sanna och autentiska. Det finns även ett rent kommersiellt intresse – författare ska numera marknadsföras som personligheter. Så förlagen har hakat på trenden med självbiografier och kändisbiografier. Människor säljer.

**Är det bra eller dåligt?**

– Jag har inga sådana synpunkter. Det är en utveckling som vi har kunnat se de senaste åren – på gott och ont. Men däremot är jag pessimistisk över offentlighetens utveckling generellt. Men samtidigt är det förstås positivt att man kan tycka nästan vad man vill på nätet – även om det finns en baksida i form av hat och personpåhopp. Där finns en tydlig könsstruktur. Både kvinnliga journalister och författare får sexistiska reaktioner på nätet.

**Finns det historiska paralleller till det du forskat om?**

– Ja, visst har det funnits självbiografier tidigare, allt ifrån Augustinus på 300-talet till Rousseau på 1700-talet. Så det finns en lång tradition av att berätta om sitt jag inom litteraturhistorien. Men i modern tid har många av dessa berättelser värderats lägre av de professionella kritikerna. Många har vänt sig mot vad de anser vara alltför privat.

**Hur blir intresset i framtiden?**

– Jag tror att intresset för människoöden kommer att hålla i sig, och tekniken kommer att fortsätta utvecklas. Läsandet och boken är stadda i förändring, så vi vet inte hur läsandet kommer att se ut i framtiden.

**Hur ser det ut i andra länder?**

– I USA är intresset stort för olika former av realitykultur, och det är därifrån många av våra medie­format kommer. Vad gäller övriga Europa vet jag inte så mycket – men vi kan ju titta på Norge, där är ju Karl Ove Knausgårds böcker stora.

**Kan du rekommendera någon bok i genren?**

– Ja, jag gillar Maja Lundgrens Myggor och tigrar, P.O. Enquists Ett annat liv och Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. De berör alla viktiga ämnen på ett läsvärt sätt.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor