Tre frågor till Erik Falk – Varför bet tjuv hårdare på 1600-talet?

Erik Falk, forskare i nordiska språk vid Uppsala universitet, har i sin doktorsavhandling undersökt skällsordens funktion i 1630-talets Uppsala. Underlaget är domstolsprotokoll från rådhusrätten och universitetets styrelse.

###Hur förolämpade man varandra förr?

Det var andra tabuområden än nu. Många av dagens tillmälen handlar om hygien och övervikt – saker som var mindre viktiga på 1600-talet. Uttryck för att någon är dum i huvudet var också ovanliga då; rumpoxe är ett av få exempel. Desto värre var det att förolämpa någon för ett handikapp eller för att personen var dåligt klädd, vilket var ett tecken på fattigdom.

De vanligaste tillmälena bland stadsborna var tjuv och hora, och bland studenterna pennal, pennfodral. Det betecknade en yngre student som ”tjänade” en äldre – därav ordet pennalism.

###Varför bestraffades fler på 1600-talet?

I dag tar man inte skällsord så bokstavligt eftersom skriftkulturen är så utvecklad. Man såg allvarligare på förolämpningar i dåtidens muntliga kultur. Då fick orden en nästan magisk kraft: genom att kalla någon tjuv gjorde man den personen till tjuv. Rådhusrätten redde ut om anklagelsen var sann eller falsk, och var den falsk friades den kränkta från tillmälet.

Vid universitetet, där det fanns en skriftkultur, frågade man aldrig efter bevis. Studenter förolämpade varandra på ett mer bildligt sätt: tjuv betydde snarare ”oärlig person” än ”en som stjäl”. Professorerna tog därför inte lika allvarligt på lagbrotten, och studenterna kom oftast undan med en förmaning.

###Vad förvånade dig mest i din forskning?

Att dåtidens muntliga kultur kan förklara varför man såg så allvarligt på förolämpningar. Och att människor resonerade om språkbruket långt innan det fanns vare sig ordböcker eller en allmän språkdebatt.