Friskare botten räddar hotad flodpärlmussla

Flodpärlmusslan har en fascinerande livscykel. Honmusslorna får i sig hannarnas spermier när de silar vattnet på jakt efter föda. Befruktade ägg utvecklas till små frisimmande larver som snabbt måste hitta en lax eller öring. De lever nämligen som parasiter på fiskarnas gälar. Efter att ha åkt snålskjuts med fiskarna i 8–10 månader släpper de taget och bäddar ner sig i flodbottnen. De har då utvecklats till en halv millimeter stor mussla.

Man har beräknat att endast en av 100 miljoner larver når vuxen ålder. Men överlevarna kan leva desto längre – vissa blir över 280 år gamla.

Flodpärlmusslan är hotad i stora delar av sitt europeiska utbredningsområde. Hundra-tals år av musselfiske och en alltmer förstörd vattenmiljö har drabbat arten hårt.

År 2005 startade Världsnaturfonden ett räddningsprojekt för flodpärlmusslan. Drygt tjugo vattendrag restaurerades. Bland annat rengjordes flodbottnar för att skapa en bättre miljö för småmusslorna. Eftersom musslorna är beroende av öring och lax för sin utveckling, så skapade man bättre förutsättningar också för fiskarna i vattnen.

Flodpärlmusslan ställer stora krav på sin miljö och kan därför användas som en signalart. Är det gott om småmusslor så är vattenmiljön sannolikt välfungerande och fri från föroreningar. Och precis som namnet antyder kan flodpärlmusslan ibland innehålla en pärla.