Stjärnan lyser innan den tänds

**Fråga:** Stjärnor bildas ju av gasstoff som ansamlas via gravitation. Men hur skapas det supertryck som krävs för att tända en ny sol?

*Lasse*

**Svar:** I princip är det gravitationen som gör det allra mesta av arbetet med att dra samman ett gasmoln till en stjärna. Men när gasen faller samman hettas den upp och ett mottryck uppstår. Först när gasen har kylts ner genom utstrålning av värme från ytan, kan den dras samman ytterligare. På det viset fortgår gravitationskollapsen i en hastighet som avgörs av avkylningen.

Gasen faller alltså inåt, men när gasen tätnar bromsas fallet och det bildas friktionsvärme. Denna värme, i den inre delen av gasmolnet, strålar inte ut så lätt. I stället hettas det innersta området upp allt mer. Till slut blir stjärnan så varm att kärnreaktioner sätter igång. Man kan säga att ”stjärnan tänds” då, men faktum är att den lyser minst lika starkt redan när värmen från gravitationsenergin strålar ut. Däremot krävs kärnreaktionerna för att stjärnan ska lysa länge. De håller uppe temperaturen och trycket i det inre. Först när bränslet för kärnreaktionerna har tagit slut kommer stjärnan att kollapsa under sin egen gravitation. Då faller den ihop till något mycket mindre och slocknar så småningom.

*Bengt Gustafsson, professor i teoretisk astrofysik vid Uppsala universitet.*