Hemma hos Strindberg

På Drottninggatans backkrön i Stockholm ligger Forskning & Framstegs redaktion. Att flytta hit var att beträda historiska marker. Här låg Stockholms högskola i begynnelsen, runt om i husen var de olika institutionerna inhysta.

Och snett emot ligger Blå tornet, där August Strindberg bodde sina sista fyra år i livet. Hans hem är nu ett välbesökt museum.

Med anledning av 100-årsminnet av Strindbergs död har museet gett ut en liten bok om hans liv i Blå tornet. Den är rolig och fantasieggande för alla som är intresserade av Strindberg och hans Stockholm, som ett komplement till själva museet.

August Strindberg flyttade till Blå tornet när hans tredje hustru Harriet Bosse gifte om sig. Då lämnade han det som hade varit deras gemensamma hem vid Karlaplan och började på nytt i ett ”enklingssäte” på Drottninggatan 85. Det blev slutet på hans långa bostadskarriär.

Huset var alldeles nybyggt, med alla moderna uppfinningar. Strindberg fann sig väl till rätta, men frös i sin ljusa och fräscha lägenhet. Han klädde sig i fodrad rökrock och så kallade hemmapjäxor. Varje dag började med en promenad. Därefter arbetade han mellan klockan 9 och 12. Strindberg var mycket produktiv under sina sista år.

Drottninggatan var en viktig gata i hans liv. Den var hans skolväg från barndomshemmet vid Norrtull, och där stötte han första gången samman med sin första hustru, Siri von Essen. Hans sista verk Stora landsvägen syftar på Drottninggatan, som ju sträcker sig hela vägen från Norrmalm till hjärtat av staden.

Inget av Strindbergs mer betydande dramer blev till i Blå tornet, men här utkämpade han Strindbergsfejden för att återupprätta sig som nationens främste diktare. Afton-Tidningen, som publicerade många av artiklarna, hade sin redaktion i grannporten.

Och folket lönade honom. På sin 63-årsdag fick han på balkongen ta emot hyllningar av 10 000-tals människor i ett fackeltåg.

Senare samma år dog han i magcancer. När August Strindbergs kista enligt hans önskan fördes ut till Norra begravningsplatsen klockan 8 på morgonen, följdes den av 60 000 personer – var femte stockholmare slöt upp.