I betraktarens öga

Är ansiktet själens spegel, eller ligger tolkningen hos betraktaren? I denna bok samsas konst- och filmvetare med psykologer, teologer och tekniker för att ge var sitt perspektiv på forskningen om människans ansikte. Redan Darwin sökte efter det allmängiltiga. Uttrycken för känslor som glädje, sorg och ilska har människan gemensamt över jordgloben. Det är dock fortfarande oklart om det är ett biologiskt faktum. Går det då att nå en djupare psykologisk insikt utifrån ansiktsuttrycken? Tron på att man ska kunna bedöma en människas personlighet med utgångspunkt i ansiktsstudier är gammal. Rasbiologin har sin källa i tanken att det låter sig göras. Å andra sidan räcker det att med filmens hjälp närstudera ansikten – hos till exempel Ingmar Bergman – för att förstå att vi ibland inget förstår, att människan är ett mysterium. Samtidigt, paradoxalt nog, måste vi kunna tolka – vi behöver kontakten och kommunikationen för att skapa och upprätthålla gemenskap. Och det är också i mötet med andra som vår förmåga till moraliskt handlande föds, enligt den franska filosofen Emmanuel Lévinas. Ja, man kan vrida och vända på ämnet, som författarna i denna samlingsvolym också gör. Och det blir en inspirerande läsning, om än något spretig.