Snedsteg i vetenskapens historia

Peter Olausson är mannen bakom boken om faktoiderna, ni vet sådana där försanthållna felaktigheter i stil med att man faktiskt inte trodde att jorden var platt på medeltiden. Nu är han tillbaka med boken Blindspår, med undertiteln Vetenskap på villovägar. Det är precis vad det handlar om, nämligen de krokiga vägarna till dagens självklarheter samt diverse utflykter till vetenskapens utmarker. Det är en samling essäer som berör allt från radiumvurmen på 1920-talet, pyramiderna i Bosnien, den japanska blodgruppsmystiken, den hårda klimatdebatten i USA under andra hälften av 1800-talet – då många hävdade att odling skapade nederbörd – till Linnés hopplösa mineralogiska hypoteser. Och mycket mer. Lysenkos marxistiska biologi får förstås ett kapitel. Peter Olausson formulerar sig väl och håller vetenskapens fana högt. Det blir roande läsning om människans fantasi – och ibland fantasilöshet. Och om hur prestige och grupptryck kan få oss att tro de mest märkliga saker. På ett visst geografiskt eller tidsmässigt avstånd blir en del av dumheterna så uppenbara. Men, frågar man sig som läsare, vilka dumheter dväljs i nuet? Även om de vetenskapliga metoderna är bättre i dag än för ett par generationer sedan så är människans benägenhet att tänka i flock förmodligen oförändrad.