En stoisk kärlek till livet

”Skulle du inte tycka att han var ovanligt dum som ansåg att en lampa hade det sämre ställt sedan den släckts än innan den tändes?”. Med den frågan ville filosofen Lucius Annaeus Seneca för ungefär två tusen år sedan skänka tröst inför tanken på döden. Som sann stoiker närmade han sig den eviga frågan med hjälp av förnuftet. På så vis skulle människan uppnå virtus, leva i fred med sina känslor under sin tid på jorden. Historikern Lennart Lundmark beskriver i tio korta kapitel vad som hände när stoikernas rationella förhållningssätt mötte kristendomens magiska löften om ett liv efter detta – och hur vi än i dag kan se spår av denna kollision i våra diskussioner om dödsbegrepp och dödshjälp. Det är underhållande, livsbejakande och mycket tänkvärd läsning. Budskapet är att vi borde använda dagens medicinska kunskaper för att bygga vidare på stoikernas grund: ”De betraktade döden klart och illusionsfritt och kan fortfarande lära oss att göra detsamma.”