Räddad av jägarkåren

Fjällgåsen var förr i tiden en vanlig syn i våra lågfjällsområden. Men i mitten av 1900-talet började arten minska kraftigt i antal, bland annat på grund av illegal jakt utmed flyttvägarna och störningar på häckningsplatserna.

Under 1970-talet startades Projekt Fjällgås av Svenska jägareförbundet. Det vilda beståndet förstärktes med fjällgäss som fötts upp i fångenskap. Dessutom lyckades man ändra gässens flyttvägar genom att föda upp dem med vitkindade gäss som fosterföräldrar. De vitkindade gässen lärde fjällgåsungarna en säkrare flyttväg som gick åt sydväst, med övervintring i Nederländerna.

Åtgärderna gav resultat: antalet häckningar och antalet gäss som återvände från vinterlokalerna ökade sakta. Men år 1999 drabbades projektet av ett bakslag.

– Vi upptäckte att några avelsgäss bar på gener från bläsgås, så uppfödningsarbetet avbröts omedelbart, säger Niklas Liljebäck på Svenska jägareförbundet, som är huvudansvarig för projektet.

Vissa forskare försökte tona ner riskerna med de främmande generna, och påpekade att hybrider mellan olika gåsarter även förekommer i det vilda. Andra föreslog att hela det svenska fjällgåsbeståndet skulle skjutas av, eftersom det fanns risk att de främmande generna fördes vidare till andra bestånd.

Uppfödningsarbetet låg nere fram till 2006, då en ny besättning avelsgäss började byggas upp av vilda fjällgäss fångade på tundran i Ryssland. Under 2010, efter tio års uppehåll, sattes de första ungarna från det nya avelsbeståndet ut i det fria.

I dag finns det ungefär 120 fjällgäss i Sverige. Beståndet är fortfarande mycket sårbart eftersom det är så litet. Därför planeras ytterligare en uppfödningsanläggning.

– Det svenska avelsbeståndet är det enda i världen som är godkänt för utsättning i det fria. Eftersom det går utför för fjällgåsen i hela världen, så blir de svenska fjällgässen allt viktigare, säger Niklas Liljebäck.