Min vision: Google university lockar mer än Lund

Jag kommer nu att göra ett mycket drastiskt påstående. Jag tror på fullt allvar att vi står inför en värld med kraftigt minskad fattigdom, med hejdad överbefolkning – men nästan utan europeisk universitetsutbildning. Det kan verka galet, men jag tror att det händer samtidigt och att det hänger ihop.

Katalysatorn för denna utveckling är så kallat massivt e-lärande, kurser på internet med tusentals, till och med miljontals, studenter per kurs. På engelska kallas det massive open online courses, ofta förkortat MOOCs.

Ett dramatiskt skifte är redan i full gång. Enligt Universitetskanslersämbetet läser i dag cirka 90 000 elever på distans i Sverige. Det är ungefär dubbelt så många studenter som vi har vid Lunds universitet. Så ser det alltså ut trots ett ganska magert svenskt utbud av utbildningar och kurser, och en utbildningsform som bara är i sin linda. Tänk hur det blir när tekniken är mer känd och mogen, när de riktigt internetvana unga står i tur att välja utbildning, och när de riktigt starka varumärkena går ut på marknaden: Stanford, MIT – eller varför inte Coca-Cola och Google?

Unga är redan så vana vid att umgås och inhämta kunskap via nätet att det blir helt naturligt att också få sin utbildning där.

Inom högre utbildning händer det en hel del kring MOOCs. Antalet online-kurser växer mycket snabbt, kompletta utbildningar från prestigefyllda universitet börjar erbjudas och lagstiftning och politiska initiativ för att främja MOOCs dyker upp. Det mesta händer i USA, där det flitigt debatteras hur utbildningssystemet ska effektiviseras. Det öppna e-lärandet har tre stora fördelar jämfört med vanliga universitetskurser:

1. Kvalitet. Tvärt emot vad många tror är e-lärande bättre än vanliga föreläsningar i sal. De är bättre i den meningen att inlärningen är effektivare. En given inlärningsnivå nås på färre timmar.
2. Universitetens kostnad. MOOCs kan ges till tio personer eller tio miljoner personer för nästan samma kostnad. Storskaligheten i ekonomin är spännande. Kanske de bästa kurserna med tiden har budgetar som Hollywoodfilmer.
3. Studentens kostnad. MOOCs är billiga och lätta att följa. Inte bara billiga i den meningen att de i regel inte har en deltagaravgift, utan för att man kan bo kvar hemma och följa kurser. Att bo i en fattig öken eller ligga på en Medelhavsstrand går också bra.

Men MOOCs medför också att studenterna får en tidigare helt oöverträffad valfrihet. De kan studera precis var de vill. Ungdomarna kan bo kvar hemma, spara pengar och samtidigt få en utmärkt utbildning. Eller så kan de flytta vart som helst där det finns bredband. Varför skulle de välja Lund eller Stockholm, när de kan läsa på Stanford eller kanske ett framtida Google university?

När jag diskuterar dessa frågor med andra professorer och lärare så tvivlar de ofta på mina förhoppningar och farhågor. Det framhålls nästan alltid hur viktig miljön på universitetet är under studietiden. Denna campus-erfarenhet ska inte förringas, men den styr nog inte ungdomarna i deras val i någon högre grad. Det är ju först i efterhand som man inser hur bra det var.

Inte sällan lyfts det också fram att det är på universitetet man träffat sin partner. Och också det är sant. Men det är delvis en generationsfråga. Redan nu initieras mer än hälften av äktenskapen i USA genom en internetkontakt. Dessa äktenskap verkar också vara längre och lyckligare, i snitt.

Den starkaste återstående drivkraften för att flytta blir kanske då att få flytta hemifrån från föräldrarna och få prova att bo själv. Men varför skulle man då flytta till ett campus?

Jag tror att det är oundvikligt att utbildningar på universitetsområdet kommer att överges av nya studentkullar, till förmån för utbildningar på nätet. Givetvis försvinner inte alla studenter, i alla fall inte på en gång. Fast en hel del lockas nog att pröva denna nya modell. Men skulle vi inte kunna få dem att i så fall välja en europeisk online-universitetsutbildning?

Låt oss jämföra europeiska MOOCs med dem från USA. De amerikanska universiteten är redan globala marknadsaktörer, ofta med kontor i andra länder. De har de starkaste varumärkena, till exempel Stanford och MIT. De har många års tankeförsprång, fungerande affärsmodeller – och de är inte myndigheter med de begränsningar som detta ger.

Jag är rädd att vi kommer att ha svårt att konkurrera med de amerikanska universiteten. De har för stort försprång, för få hinder och de har exotiska, attraktiva varumärken. I värsta fall väljer så många studenter dem att vi blir underkritiska och går in i en negativ spiral, medan de blir allt duktigare.

Men är denna utveckling så dålig? Nej, egentligen inte. Alla som vill ha en utbildning får en bra och billig sådan, belastningen på skattesystemet minskar och en mängd duktiga människor blir tillgängliga för nya utmaningar. Det enda jag egentligen bekymrar mig för är mångfalden. Jag skulle gärna se att det fanns ett framgångsrikt europeiskt alternativ med ett europeiskt perspektiv.

Men vad har denna utveckling med det första påståendet att göra – fattigdomen ska utrotas och överbefolkningen upphöra? Jo, det finns tydliga och i forskningen belagda samband mellan utbildning och ekonomisk tillväxt och välstånd. Skulle den globala kunskapsnivån höjas, speciellt i de områden där utbildningsnivån är låg, så kan vi anta att levnadsstandard och välstånd snabbt ökar.

Det är också väl belagt att det finns en statistisk korrelation mellan välstånd och antalet barn per familj. Speciellt kvinnors utbildningsnivå är starkt kopplad till familjestorleken. Högre välstånd och utbildning ger färre barn per familj. Visst är det många andra faktorer som spelar in, men sambanden är ändå tydliga. Utbildning verkar alltså vara en viktig nyckel till att utplåna fattigdom och överbefolkning. Kunskap och utbildning kan skapa en hållbar värld, med människor som har det ekonomiskt bra.

Den uppmärksamme noterar att även grundutbildning behövs för att lättillgänglig högre utbildning ska få stor betydelse för fattigdomsbekämpning. Men samma mekanismer som gör högre utbildning bättre, billigare per student och tillgänglig för alla med bredband kommer att sippra in i alla slags utbildningar. Tillgången till bredband stoppar det hela, kan den klentrogne invända. Men utbyggnaden av bredband är mycket snabb, även i utvecklingsländer.

Min mormorsmor hade nio barn som överlevde till vuxen ålder. Min mormor hade också nio barn, min mamma hade två och jag har två. Det tog endast en generation att ställa om när väl utbildningsnivån steg. Med bra utbildningar tillgängliga på nätet blir kunskapen fri och lärandet demokratiseras. Med bredband och e-lärande kan vi på en generation få en global omställning till en hållbarare värld av välstånd. Branscher försvinner hela tiden när ny teknologi leder till industriomvandling. Kanske är utbildningen vid 800 europeiska universitet ett lågt pris att betala för en bättre och hållbarare värld.