Populärmusik från Svedala

Lars Lilliestam är professor i musikvetenskap vid Göteborgs universitet. I Rock på svenska tar han oss med på en drygt 60 år lång resa genom svensk rockhistoria. Resan börjar i mitten av 1950-talet, då de svenska rockbanden gjorde sina första trevande försök att försvenska amerikanska rocklåtar. Vid resans slut har den svenska populärmusiken utvecklats till en framgångsrik exportvara.

Författaren driver en tes: den svenska rockmusiken är en smältdegel som förenar utländska influenser med inhemsk traditionell musik. Dessutom färgas rockmusiken av samhällsutvecklingen: ”Svensk rockmusik skapas i ett möte mellan musik som redan finns här och ny musik som kommer utifrån”.

Under den svenska rockens första två decennier var musiken mer eller mindre plagierad från amerikanska och brittiska förebilder. Men under 1970-talet blev de svenska influenserna tydligare. Proggmusiken innehöll ofta melodier inspirerade av svenska folkvisor. Svenskan blev det dominerande språket, något som höll i sig under punk-erans förakt mot etablerade artister och de styrande i samhället. Ett kapitel ägnas just åt att sjunga på svenska eller engelska, och vad det får för konsekvenser. Här får många artister komma till tals.

Rock på svenska innehåller flera intressanta detaljer. Visste du till exempel att 1960-talets instrumentala popband, exempelvis Shadows, kallades kilowattgäng eller elverk, och deras musik ståltrådspop?

Ju närmare nutiden vi kommer desto spretigare och mer komplicerad blir rockhistorien. Men Lars Lilliestam håller fast vid sin tes. Och det blir allt tydligare att den svenska rockmusiken färgas av det mångkulturella samhället. Några exempel är hiphopbandet Latin Kings som samplade svenska barnvisor, Lalehs gränsöverskridande musik och Timbuktus låtar med influenser från hiphop, soul och funk – framförda på bred skånska.

Lars Lilliestam använder en ganska vid definition av rockmusik. Den verkar rymma det mesta inom populärmusiken: allt från hardcore till dansbandsmusik. Boken är faktaspäckad men lättläst. Ett sätt att angripa den är att börja med det kapitel som avhandlar den rockmusik man växte upp med. När nostalgitrippen är avklarad, kan man fördjupa sig i efterföljande generationers musik. Kanske leder detta till att man ser modernare rock i ett nytt ljus, när den hamnar i ett större sammanhang.