Astronauten har landat i Sverige

1 | Sedan den 1 april är du professor vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, där du själv har varit student. Vad ska du göra?

– Jag har ett övergripande ansvar för rymdverksamheten, bland annat ska vi starta ett masterprogram om rymden och ge en kurs i bemannade rymdresor. Jag har hela tiden varit knuten till astropartikelgruppen på KTH, och jag har studerat kosmisk strålning som träffar rymdstationen.

2 | Du ska också jobba deltid vid Rymdstyrelsen. Hur ser du på Sveriges roll i rymden?

–Vi skulle kunna göra mer. Men det svåra är att det egentligen inte går att tjäna pengar på rymden. Därför behövs det stöd från staten. Det behövs också fler forskare. Det finns två aspekter på rymdforskning – dels att utforska rymden, dels att använda rymden som verktyg för forskning om annat. Rymdstationen används till exempel för att forska om människor, växter och material.

3 | Tror du att vi får se fler svenska astronauter?

– Nej, det lär dröja. Europa har ett ganska litet bemannat rymdprogram, där i snitt en europé om året ska få åka ut i rymden. Med mig har Sverige fått sin andel. Men vi borde satsa mer i Europa och ta en mer aktiv del när det gäller bemannade rymdfärder. Ett litet steg i den riktningen är att den europeiska rymdorganisationen ESA ska bidra med en modul till den nya amerikanska rymdfarkost som NASA bygger nu för att kunna ta astronauter längre bort i rymden.

4 | Hinner du skriva fler barnböcker om rymden?

– Jag håller just nu på att avsluta min fjärde bok, Det svarta hålet, som kommer ut till hösten. Den är lite mer utmanande än de tidigare, för jag försöker få med en del kvantfysik. Gissa om barnboksredaktören tyckte att det var knepigt … Men jag vill bara visa hur lurigt det är – att det kanske inte alltid går att förstå allting. Om man tidigt går med på att något är på ett visst sätt, då tror man att man förstår. Att förstå är på sätt och vis att acceptera.