”Förändringen är en del av problemet”

Jag är i grunden positiv. Och det finns fog för det. Det mesta är bättre i dag. De flesta kurvorna pekar åt rätt håll. Det framgick till exempel tydligt i förra numrets artikel om svenskarnas svar på en lång rad attitydfrågor. Men det finns en kurva som tydligt pekar neråt: svenska ungdomars skolresultat.

Trots att skolan är en profilfråga för ett av regeringspartierna, trots att skola-vård-omsorg varit mantran de senaste valen, trots att det larmats flitigt om sjunkande skolresultat, problem på lärarutbildningarna, problem med vinstdrivande friskolor och trots att det till och med gjorts populära tv-program som lyft fram skolproblemen. Trots allt detta, pekar kurvan åt fel håll.

Det paradoxala är att åtgärderna som följer på den stora uppmärksamheten faktiskt kan ha motsatt effekt. Enligt Per Kornhall i den nyligen utkomna debattboken Barnexperimentet är just reformivern ett av problemen. Samma skäl angav Sverker Sörlin i en artikel i Dagens Nyheters i juni i år: ”Till de mer bestickande observationerna hör att de länder som sällan eller aldrig reformerat – Finland, Singapore, Kanada – är länder med mycket goda utbildningsresultat”.

Och det är många som har haft anledning att klaga och därmed driva fram reformer: lärare, skolledare, politiker, föräldrar och näringslivet. Den grupp som nu senast sällat sig till klagokören är lärare och forskare vid svenska universitet och högskolor. Först ut var nio historiker vid Uppsala och Linköpings universitet, som skrev en debattartikel i Upsala Nya Tidning i början på året.

De hade för länge sedan gett upp om studenternas förkunskaper i historia. Nu gällde det något ännu viktigare: språket. Debattartikeln avslutas ”Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.”

Efter detta larm kom flera. Språktidningen, som också är en populärvetenskaplig tidning och vars redaktion sitter tillsammans med Forskning & Framsteg, går i en artikel i sitt augustinummer igenom alla larm och vad vi faktiskt vet om studenternas läs- och skrivfärdigheter. Det mesta pekar på att studenterna har blivit sämre på att läsa och skriva. Och det kan komma att bli värre.

De kullar studenter som går på universitet och högskola i dag gick i en ungdomsskola som ännu inte hade tappat så mycket i resultat jämfört med andra länder. Så vad händer om några år, när de ungdomar som nu går i skolan, och vars resultat har dalat på de internationella rankningslistorna, kommer till högskolan? Jag vill inte tänka tanken – jag vill att vi gör något.

Men det gäller att hålla reformivern hårt i tyglarna. Det gäller att minnas att skolan redan förändrats radikalt, och att själva förändringen är en del av problemet.

Mitt enkla förslag är därför att vi inte ska genomföra några fler stora reformer. Låt till exempel skolan fortsätta att vara kommunal, vinstdrivande och med tidiga bokstavsbetyg, även om allt detta är problematiskt. Försök i stället att inom systemet få fram lite bättre lärare, lite bättre skolledare, lite mer motiverade elever, lite mer engagerade föräldrar, lite mindre administration, ja, lite bättre på alla punkter.

Då tror jag att det vänder ganska snabbt. För jag är som sagt positiv, i grunden.