Därför ger vi plats också åt konspirationer

Om du planerar att resa till New York kan jag varmt rekommendera ett besök vid National September 11 Memorial & Museum. Det är minnesplatsen för attacken mot de två tvillingtornen 2001. Få monument är så effektfulla som detta.

Vid platsen där de två skyskraporna stod har man byggt två kvadratiska vattenfall, lika stora som husens bottenplattor. Vattnet faller först djupt ner i en stor mörk vattenbassäng och sedan ett steg till, ner i ett till synes bottenlöst kvadratiskt hål.

Ljudet från vattenfallen stänger effektivt ute stadens buller och det är som gjort för en stunds eftertanke. Jag besökte platsen med min familj i somras. Jag stod där och tänkte, som säkert de flesta andra omkring mig, på attentaten. De många liven som förlorades. Och följderna, kriget mot terrorismen, som fortfarande rasar och skördar så många liv.

När jag kommer hem till redaktionen efter semestern ligger ett brev i min inkorg som handlar just om attentatet och dess följder: ”En ärlig vetenskapligt inriktad tidning borde se som sin uppgift att beskriva de uppenbara orimligheterna i den officiella versionen. Eller, om ni är ängsliga, skriv en artikel om händelsen och redogör för läsekretsen hur konspirationsteoretikerna tänker, hur knäppa vi är.”

Det är en vänlig F&F-läsare som skriver, och han har skrivit förut. Han tror att attentatet var en iscensatt kollaps som utfördes på amerikanskt initiativ. Skälet skulle vara att Bush-administrationen hade låga opinionssiffror och dålig ekonomi. Makthavarna behövde ett skäl att starta ett krig. Brevskrivaren anser att de många forskare, journalister och andra med fackkunskaper som utrett frågan är köpta. Det gäller även de svenska forskare, som bland annat skrivit i F&F (8/2001) om varför och hur husen kollapsade.

Jag är helt övertygad om att den officiella versionen, som den bland annat beskrivs i National­encyklopedin, är sann: ”Sammanlagt dödades 2 986 människor i de byggnader som träffades och helt eller delvis förstördes och i de flygplan som kapades av nitton medlemmar i islamistiska al-Qaida och därefter, fulltankade, användes som bemannade kryssningsmissiler.”

Jag är inte tillräckligt tekniskt kunnig för att kunna belägga min övertygelse, i stället litar jag på att ingenjörer, forskare, journalister, politiker och tjänstemän till största delen gjort sitt jobb. Visst finns det några svårförklarliga luckor i beskrivningen av händelseförloppet och märkligt beteende hos ett fåtal enskilda personer. Men det är detaljer i en annars mycket övertygande och samstämmig beskrivning.

I boken Bluff, av den brittiske filosofen Stephen Law, som kom på svenska förra året, finns det viss hjälp för den som vill avslöja och argumentera mot pseudovetenskap, sekterism och konspirationsteorier. Men det är egentligen inte själva avslöjandet och argumentationen som är det stora problemet, utan tiden och energin. Ett svar leder ofta till ett nytt brev, som leder till ett nytt. Det är en argumentation utan slut. Och när jag nu skriver detta bidrar jag ytterligare till att ägna tid och plats åt oväsentliga och oriktiga uppgifter. Ska man alls ge konspirationer utrymme?

Mitt svar är att F&F självklart ägnar mest tid och spaltutrymme åt att förstå och beskriva det som majoriteten av forskare och experter håller för sant. Men vi måste också tillåta oss att ta upp mindre accepterade idéer. Någon gång visar de sig sanna, men framför allt hjälper de oss att förstå varför vi faktiskt vet vad vi vet.