Kommentar: Ni glömde ett varför

Frågan ”Varför är vår planet blå?” besvaras i F&F nr 4/2013 med att ”färgen kommer från havet”. Jag tycker att svaret kunde ha fördjupats något. Den direkta följdfrågan blir ju: Men varför är havet blått? Svaret på den frågan är att blått, kortvågigt ljus sprids mer i sin passage genom atmosfären än rött, långvågigt ljus. Eftersom det vita solljuset är sammansatt av ljus från blått till rött, och det blåa ljuset avviker mer från sin färdriktning än det röda, kommer det ljus som träffar atmosfären och sprids åt sidan, såväl mot jorden som ut i rymden, att domineras av blått ljus. Detta leder till att himlen ser blå ut, och det är denna blåa himmel som reflekteras i havet som då ser blått ut.

Av ovan sagda framgår också att det ljus som sprids ut i rymden domineras av blåa ljusstrålar. Med andra ord är det himmelsreflexen från havet och direktspridningen från atmosfären som samverkar till att jorden ser blå ut från rymden. I grund och botten är det samma effekt som gör att även Neptunus och Uranus är blåa: det kortvågiga ljusets större spridning jämfört med det långvågiga ljusets, då det passerar en atmosfär av molekyler som det växelverkar med – kväve och syre i jordens fall och metan i Neptunus och Uranus fall. 

/Tomas Skoglund, tekn.dr, Lund