Låt det vara komplicerat

I förra numret av Forskning & Framsteg publicerade vi en artikel om kopplingen mellan barnmisshandel och diagnosen Shaken baby syndrome. När någon skakar ett litet barn kraftigt ska det enligt diagnosen kunna leda till hjärnskador och till och med död. Diagnosen används för att anklaga och fälla föräldrar för barnmisshandel.

Vi skrev om Shaken baby syndrome eftersom dess vetenskapliga grund är omtvistad och osäker. Om diagnosen ställts felaktigt kan det i sin tur betyda att föräldrar fälls för brott de inte begått. Det är också skälet till att Högsta domstolen nyligen beviljade resning i ett fall, där pappan avtjänat ett fyraårigt fängelsestraff för att ha skakat sin dotter, som nu är fosterhemsplacerad. För ett år sedan beviljades en annan pappa resning, han var dömd till fem års fängelse för att ha skakat sin dotter så illa att hon dog.

Det är lätt att med den osäkerhet som uppstår kalla alla diagnoser för felaktiga, och ännu värre att bagatellisera anklagelser om barnmisshandel. Å andra sidan kan de som försvarar diagnosen använda känsloargument som spelar på vår avsky mot föräldrar som skadar sina barn.

Samtidigt med att Forskning & Framsteg skrev om Shaken baby syndrome publicerade Dagens Nyheter ett inlägg om en annan omdiskuterad diagnos. Det var tidningens mellanösternkorrespondent Nathan Shachar som skrev på ledarsidan om psykiatri i allmänhet och adhd-diagnoser i synnerhet. Rubriken på inlägget var ”Skojarnas och svindlarnas bransch”, och flisorna rök när industrin och psykiatrin skulle avslöjas.

Nathan Shachar fick omedelbart mothugg. Under rubriken ”Fördummande verklighetsförvanskning” skrev 23 personer, bland andra professorn i psykiatri Niklas Långström och psykiatrisamordnaren Anders Milton, att ”Eventuella små korn av sanning, som kan diskuteras seriöst, försvinner i ett träsk av osanningar.”

Men även om mothugget var mer nyanserat än Nathan Shachars rallarsvingar, riskerade debatten snabbt att bli polariserad. Därför var barnläkaren Mats Reimers nyktra analys befriande. I sin blogg på Dagens Medicins webbplats tar han på ett föredömligt sätt upp de problem som psykiatrin brottas med, men lyfter också upp den digra vetenskapliga forskning som finns bakom diagnoser och läkemedelsbehandling av psykisk sjukdom.

Vi behöver mer av denna typ av seriös debatt om diagnoskriterier, vilka som utformar dem, vad diagnoser används till, vilka läkemedel som ska förskrivas och när, och vilka alternativ som kan finnas. Det är en debatt som är svår, eftersom det finns starka ekonomiska krafter, många lidande och ett samhälle som galopperar framåt med normer som kan få vilken frisk person som helst att vara sjuk.

Men bara för att det är svårt betyder det inte att det inte kan göras. Tvärtom är det ju det allra bästa när man kan skriva begripligt om något komplicerat och visa att världen är mer nyansrik än man tidigare trodde. Det är vetenskapsjournalistikens roll och en självklarhet i Forskning & Framsteg.