Varför blir våra nysningar så personliga?
Vad är det som gör att vi låter olika när vi snyter oss eller nyser? Jag kan vakna av min mans trumpetande snytningar i badrummet, och jag har en arbetskollega som nyser med ett riktigt piiipande ljud.
/Yvonne K.
Svar: När man snyter sig skapas ett högt tryck och ett högt luftflöde genom näsan. Samtidigt tränger man ihop platsen där slemmet sitter så att det ska tvingas ut. En trång kanal med högt flöde är ett utmärkt recept för att näsans väggar ska börja svänga om man har svängningsbenägna näsväggar. Mekanismerna för detta borde vara ganska lika de som gör att stämbanden svänger. När väggarna kolliderar stryps luftflödet hastigt och det uppstår en ljudpuls. Många svängningar efter varandra ger en upprepning av ljudpulserna och man får en ton. Eftersom det sker vid högt tryck blir ljudet starkt om en svängning väl kommer igång.
När man nyser bygger man först upp ett högt tryck genom att muskulaturen komprimerar luften i lungorna och genom att man stänger munnen och passagen upp i näsan. Sedan öppnar man hastigt den ena eller båda passagerna, vilket gör att ett kraftigt luftflöde passerar mellan stämbanden. Om stämbanden befinner sig nära varandra bildas det fonation, det vill säga stämbanden börjar svänga och gör att luftflödet pulserar (precis som i näsan). Det höga trycket och flödet som bildas vid en nysning gör att ljudet blir starkt om en stämbandssvängning startar. Att olika personers nysningar låter olika beror sannolikt på att deras röster är olika, samt att man kan ha lagt sig till med olika vanor för att hantera nysningen. Man har ju trots allt en viss viljemässig kontroll över nysningens förlopp, även om det är svårt att hejda den helt.
/Svante Granqvist, universitetslektor i medicinsk akustik med inriktning mot mänsklig röstproduktion, KTH