Hjärnan bygger om sig för att minnas
Kopplingsmönstret ändras
Minnena uppträder först som förändringar i det kemiska signalmönstret, där vissa synapser blir mer aktiva, andra mindre. Efter några dagar har hjärnan byggt om sig så att nya synapser kommit till och andra försvunnit. Ju mer känsloladdade intrycken är, desto starkare blir minnena. Don Arnold vid University of Southern California har fångat aktiviteten i en levande nervcell i en mushjärna. Synapserna syns som ett tätt moln av lysande prickar. De gröna prickarna överför pådrivande signaler, de röda sådana som dämpar aktiviteten i nervcellen.
Bild: Johan Jarnestad
Minnen av olika slag Hjärnbarken dominerar människans hjärna. Vårt tänkande och vår förmåga att minnas sker i eller under kontroll av hjärnbarken. Samtidigt hanteras olika typer av minnen i samspel med olika inre delar av hjärnan.
Bild: Johan Jarnestad
Neuronerna bearbetar Varje nervcell, neuron, kan både ta emot och skicka ut signaler. Från cellen går signaler som elektriska pulser ut i en lång nervände, axon, som delar sig i mängder av mindre grenar. Signalerna in till nervcellerna tas emot av kortare utskott, dendriter, via synapserna. En del signaler driver på aktiviteten i nervcellen, andra dämpar den. En sammanvägning av pådrivande och dämpande signaler avgör om cellen sänder ut en elektrisk puls i axonet.
Bild: Johan Jarnestad
Hjärnan har i genomsnitt 120 miljarder nervceller, som var och en står i förbindelse med hundratals andra celler, som sin tur har kontakt med ytterligare andra. Mellan cellerna överförs signaler kemiskt i särskilda kopplingspunkter, synapser. Våra minnen finns inte var för sig på enstaka ställen i hjärnan, utan lagras i dessa enorma nätverk som förändras över tid. Förbindelser blir starkare eller svagare, nya synapser kommer till och andra försvinner.
