”Läromedel vilseleder om vetenskap”

Jag har granskat elva läroböcker i religionskunskap som getts ut åren 2011–12. En av dem är avsedd för grundskolans mellanstadium, fem är avsedda för högstadiet och de resterande fem riktar sig till gymnasiet. Jag har undersökt hur religionsböckerna beskriver forskning och vetenskap, särskilt naturvetenskap.

Inte i någon av läroböckerna har jag funnit en riktigt bra presentation av vetenskap, däremot en ganska bra, ett par bristfälliga och en som är ovederhäftig. Så här står det i den sämsta boken:

”Ordet vetenskap betyder kunskap. Den som forskar vetenskapligt försöker ordna och organisera kunskaper. Det kan ske genom att man samlar in kunskaper med hjälp av undersökningar, intervjuer, tolkningar av texter eller observationer av föremål. Även genom experiment på människor och djur samlar forskare in kunskaper. Om du skulle ställa frågan till en forskare om vem som har rätt, kommer du att få många olika svar. Några forskare skulle inte ens vilja svara på frågan och andra skulle ge ett svävande svar. Om inte ens forskarna vet, hur ska man då kunna veta?”

Denna beskrivning av forskning och forskare är alltigenom ovederhäftig. Vidare skriver författaren: ”Inget är färdigt och klart” (inom forskningen). Det är förstås en överdrift. Till exempel den heliocentriska världsbilden har legat fast i flera hundra år och den fortsätter att gälla.

I en annan bok sägs: ”Vetenskapen ger oss kunskap om hur verkligheten fungerar. Religionen kan hjälpa oss att förstå varför allt finns och vad som är rätt och värt att eftersträva.” Ack nej, religionen kan inte hjälpa oss att förstå varför allt finns. Den ger oss bara tusentals år gamla fantasier om detta. Dessa fantasier skiljer sig radikalt från vad vetenskapen har kommit fram till.

Flera av läroböckerna överbetonar vetenskapens arbete med teorier, och en läsare kan då lätt få det felaktiga intrycket att vetenskapen vilar på lika osäker faktagrund som religionen. I flera läroböcker används termen ”evolutionsteorin” eller ”utvecklingsteorin”, när det handlar om Darwins och hans efterföljares rön. Det är olyckligt och kan läsas som en nedvärdering av rönen. Nationalencyklopedin förklarar att det finns två betydelser av ordet teori. I vardagligt språk betecknar ordet något rent hypotetiskt, men i vetenskapligt språk är ordet teori synonymt med lära och betecknar då ett väletablerat kunskapssystem. Eftersom språket i religionsböckerna är närmast vardagligt, får ordet där den svaga innebörden, alltså utvecklingshypotes. Det är missvisande, eftersom det handlar om ”ett väletablerat kunskapssystem”. Den lämpliga beteckningen är därför evolutionsläran.

En lärobok ger en rätt trevlig, personbaserad historik men en nästan obefintlig beskrivning av vad vetenskap är. Darwin nämns, men man får inte veta varför hans insats har påverkat religionen så starkt. Elever i årskurs 9, som boken är skriven för, skulle säkert kunna ta emot sådan information.

I ett par böcker nämns några saker som tycks ses som brister hos vetenskapen. Den sägs inte förklara hur människan ska leva ett gott liv, vilket värde hon har, om livet har en mening eller vad som händer efter döden. Inte heller hur big bang startade eller hur den första cellen uppstod. Man visar en lite tjurig attityd som tycks säga att om vetenskapen inte kan förklara allt redan nu, så är den inte mycket värd.

En enda bok visar lite större insikt. Där förklaras förtjänstfullt naturvetenskapens krav på repeterbarhet och objektivitet vid kartläggningen av verkligheten. Dessa krav är mycket viktiga och utgör en avgörande skillnad mellan vetenskap och religion.

Fyra av de fem läroböcker som är avsedda för gymnasiet innehåller texter om naturvetenskap. I den femte boken finns ett fem sidor långt avsnitt som har rubriken ”Vetenskapliga invändningar mot religiös tro”. Rubriken håller inte vad den lovar, eftersom avsnittet bara handlar om filosofiska invändningar, inga naturvetenskapliga. Därmed saknas en förklaring till hur naturvetenskapen, och särskilt Darwin, har fått kristendomen i stora delar av västvärlden att överge den bokstavstrogna läsningen av Bibeln. Den missen görs i alla de granskade böckerna.