På hög höjd är det lättare att trilla omkull
I somras besteg jag och några vänner Kebnekaise. Det var vidunderligt vackert. Men på väg upp fick jag rejäl svindel. Det var aldrig farligt, ändå tyckte jag att det var mycket obehagligt. Men de tre andra som gick samma väg var helt oberörda av höjden och hade ingen svindel alls. Jag undrar därför: Hur vanligt är det med svindel, och går den att träna bort?
/Oskar Karlsson
Bild: Istock
Svindel, eller höjdyrsel, är den subjektiva balansförsämring med stark rädsla för fall som uppstår på hög höjd. Det är en skyddsmekanism i syfte att undvika risk för fall. Att uppleva höjdyrsel är således normalt och inte ett tecken på yrselsjukdom. Nästan varje människa har nog någon gång upplevt höjdyrsel, men det finns en avsevärd individuell variation i hur mycket rädsla eller ångest den framkallar.
Höjdyrsel utlöses av synintryck. Att stå upprätt kräver ett välfungerande samarbete mellan flera olika organsystem. Synen registrerar hur huvudet och omgivningen rör sig i förhållande till varandra, balansorganen registrerar huvudets rörelser och känseln registrerar bland annat via tryckreceptorer i fotsulorna hur vi förhåller oss till underlaget.
Med denna informationsmängd kan hjärnan – då balanssystemet fungerar som det ska – hålla kroppen upprätt genom att spänna olika muskelgrupper. Dock uppnås inte någon stabil situation, utan kroppen svajar hela tiden svagt fram och tillbaka. När svajandet blir stort registrerar syn, balansorgan och känseln rörelsen, vilket leder till kompenserande muskelspänningar.
På hög höjd, till exempel när man står på en balkong och tittar ut, saknas nära referenspunkter för synen, vilket gör att synen inte lika väl kan registrera när svajandet blir stort. Detta leder dels till att svajandet ökar (och kanske blir farligt stort), dels till att man känner yrsel, med plötslig, stark rädsla för fall. Yrselupplevelsen uppstår eftersom informationsflödet om rörelse från synen inte stämmer med informationen från balansorganen och känseln.
Höjdyrseln minskar om det finns något nära föremål i synfältet, exempelvis en tv-antenn. Höjdyrseln minskar också dramatiskt om man ligger ner.
Eftersom höjdyrsel är en skyddsmekanism kräver den normalt ingen behandling. Symtomen kan dock minska med upprepad exponering, så kallad habituering, och detta hjälper säkert vissa yrkesgrupper, såsom takläggare och sotare, att klara av sina dagliga arbeten.
/Krister Brantberg, professor, överläkare på hörsel- och balanskliniken, Karolinska universitetssjukhuset
