Intresserade men otrogna väljare

Partiidentifikationen har minskat radikalt de senaste decennierna. För 40 år sedan betraktade sig drygt 60 procent av väljarna som anhängare av ett specifikt parti. Detta hade mer än halverats, till 28 procent, vid senaste valet. Samtidigt ökade andelen som byter parti mellan valen från drygt 10 procent till över 30 procent. Till detta ska läggas att taktikröstningen har ökat från omkring 5 procent på 1970-talet till över 15 procent. Det framgår av statsvetarna Sören Holmbergs och Henrik Oscarssons rapport Allt mer lättrörliga väljare.

Samtidigt bestämmer vi oss allt senare. På 1960-talet bestämde sig 20 procent först under valrörelsen. Nu är siffran över 50 procent. Under de senaste decennierna har de stora partierna, framför allt Socialdemokraterna, minskat i opinionen under valrörelserna. Valrörelsernas vinnare är ofta småpartierna.

Vad vi röstar på är alltså allt svårare att förutsäga. Klass är inte längre någon stark förklaringsfaktor. Vårt yrke och vår ekonomi bestämmer nu i mindre grad vilket parti vi väljer. Inte heller geografin kan längre förklara vårt röstande. För 30 år sedan var skillnaderna mycket tydligare mellan land och stad än vid senaste valet.

Ålder och kön ger däremot större utslag. Denna utveckling har varit tydlig under 2000-talet. Kvinnor röstar alltmer rödgrönt och män alltmer borgerligt. På samma sätt ser forskarna att yngre oftare röstar rödgrönt, och äldre borgerligt. Köns- och åldersröstandet är dock rätt svaga tendenser, jämfört med ovanstående faktorer.

Även om väljarna verkar vara alltmer svårfångade, så ökar det politiska intresset. Färre tycker att det ”partikäbblas” och att debatten är ”svårbegriplig”. Fler anser att valrörelsen är ”spännande” och ”saklig”.

Detta betyder sammantaget att årets valrörelse borde bli viktigare än någonsin tidigare.