Om landet där fler kvinnor än män begår självmord

Historikern Marina Thorborg vill lyfta fram och nyansera bilden av kvinnornas utsatta situation i dagens Kina. 

1 | Hur har denna bok kommit till?

– Jag disputerade på kinesisk ekonomi 1980. Sedan dess har jag forskat om Kina, och detta är ett sätt att på svenska knyta ihop många av mina rön sedan dess. Det är inget litet ämne – de kinesiska kvinnorna är 100 miljoner fler än alla vi som bor i EU.

2 | Finns det någon kontinuitet i denna fråga?

– Ja, och den består i det patriarkala och hierarkiska system som bygger på konfucianismen. Där betonas mannens makt och vördnaden för de äldre. Detta är mycket synligt i hela den kinesiska historien. Det märks till exempel i hur man benämner bröder och systrar; i orden ingår också var de är i åldershierarkin. Sedan finns den betydligt mer egalitära taoismen som en motström till detta – som en säkerhetsventil, skulle man kunna säga.

3 | Du skriver i boken att bland kineser så begår fler kvinnor än män självmord. Varför är det så?

– Det är den enda kultur i världen där självmord är vanligare bland kvinnor än bland män, dubbelt så vanligt. Detta förhållande gäller alltså de etniska kineserna, inte minoritetsfolken i Kina. Det handlar ofta om unga kvinnor i arrangerade äktenskap som hamnat i konflikt med svärmodern. På senare tid har vi sett ett nytt mönster i takt med att kärleksäktenskapen ökar i de mer utvecklade delarna av Kina. Där tar svärmodern livet av sig om mannen tagit sin hustrus parti i en familjekonflikt.

4 | De kvinnliga självmorden är alltså en gammal tradition?

– Ja, man har inte haft något religiöst tabu mot självmord som i Europa. Självmord var ett sätt att hävda att man var ett oskyldigt offer för omständigheterna. Om man tror att självmord bringar olycka över den som förorsakat det, samtidigt som man själv lever vidare som en genomskinlig osynlig ande, då kan självmordet bli en aktiv handling för att hämnas.

5 | Tidigare har kinesiska kvinnors fötter snörts, nu aborteras flickfoster i allt högre takt i Kina. Kinesiska kvinnor har en grym historia …

– Ja, detta är verkligen ingen uppbygglig historia. Sonen är viktigast för familjens ekonomi och han ska försörja föräldrarna när de blir gamla. Får man bara ha ett barn så blir det viktigare än någonsin att det blir en son. Därför aborteras flickfoster när man nu kan se könet så tidigt tack vare ultraljudstekniken. Så Kina är åter på väg mot ett gammalt mönster där den fattigaste fjärdedelen av männen aldrig fick gifta sig. Förr i tiden dog tio procent av flickorna på grund av blodförgiftning i samband med fotbindningen, och fem procent på grund av aktiv vanvård. Än i dag dör fler flickor än pojkar i åldern 0–5 år. Det är det enda land i världen på mellaninkomstnivå där det ser ut så.

6 | Vad innebar kommunismen för Kinas kvinnor?

– Man försökte hjälpa alla förtryckta grupper, inklusive kvinnorna. Man gav till exempel kvinnor rätt att skilja sig, vilket borde ha varit ett framsteg – men tiotusentals tvångsgifta kvinnor som begärde skilsmässa mördades eller tvingades begå självmord under början av 1950-talet. Som så ofta fick goda intentioner konsekvenser som ingen kunde förutse. Flertusenåriga traditioner som satte den gamle mannen främst gjorde att kampanjer för nya typer av äktenskap, likalön och utbildning för alla fick upprepas gång på gång för att få resultat.

7 | Hur ser situationen ut i dagens Kina?

– Sedan 1990-talet kan man söka egna jobb – tidigare placerades man på ett arbete. Detta har inneburit att många arbetsgivare nu börjar välja bort kvinnor. Ofta vill man inte anställa kvinnor som man tror kommer att få barn. Men parallellt med detta kan man även i Kina se den globala trenden att kvinnor utbildar sig allt mer och får bättre positioner, särskilt om de får jobb i utlandsägda företag.

8 | Har vår bild av Kina förändrats?

– Ja, det har kommit många mer realistiska böcker på senare år, även på kinesiska. Före massakern på Himmelska fridens torg 1989 idylliserades Kina här i Sverige. Jan Myrdal med flera gav oss en bild av Kina som var filtrerad av kommunistpartiet. Men jag hoppas att min bok kan bidra till en mer nyanserad bild av Kina.