Slafsigt om hjärnforskning

Redan i inledningen går det på tok. Michio Kaku, fysikprofessor vid City college of New York, skriver att hjärnforskaren och Nobelpristagaren Eric Kandel arbetar vid Max Planck-institutet i tyska Tübingen. I själva verket håller han sedan år 1974 till vid Columbia university, mindre än två kilometer från Kakus egen arbetsplats.

Sammanblandningen är kanske inte den grövsta tabben man kan göra i populärvetenskapliga sammanhang, men det känns lite som om en sportjournalist skulle presentera Zlatan Ibrahimovic som landslagsspelare för Kamerun.

Ett allvarligare problem med Michio Kakus pladdriga bok är att den ger intryck av att det bara återstår några smärre tekniska detaljer innan hjärnforskningen ger oss telepati, telekinesi och möjlighet att dela känslor och tankar i ett internet av trådlöst sammankopplade hjärnor. Fantasieggande, javisst. Boken hamnade snabbt på New York Times tio-i-topplista över bästsäljande böcker om vetenskap. Men den som vill ha en nykter bild av vad som är på gång inom neurovetenskapen rekommenderas att läsa något annat.