Bild: Rebecka Uhlin / Sara Johari

Sveriges unika tillit sjunker: Kan man lita på folk?

I de flesta länder litar man inte på sina medmänniskor. I Norden är mönstret sedan lång tid annorlunda. Men nu visar den senaste studien att tilliten minskar i Sverige. 

Publicerad

Tillit till andra människor brukar liknas vid ett samhälles sammanhållande kitt. Länder med hög tillit har i regel en stabil demokrati, stark ekonomi, god folkhälsa, låg korruption, låg brottslighet samt en hög nivå av jämlikhet och jämställdhet. I de nordiska länderna är tilliten extremt hög, men också övriga länder i Västeuropa har hög tillit, medan bottennoteringar återfinns i Mellanöstern, Afrika och delar av Latinamerika.

Tilliten i Sverige är stabil och verkar inte påverkas av ekonomiska konjunkturer eller politiska vindkast. I USA och i södra och östra Europa har tilliten minskat de senaste decennierna. Flera östasiatiska länder trotsar forskarnas teorier genom att ha hög tillit trots utbredd korruption och svaga institutioner.

Den senaste tidens trendbrott. Tilliten i Sverige sedan början av 1980-talet. 
Källa: World values survey

Den amerikanske sociologen Morris Rosenberg var först med att redan på 1950-talet ställa enkätfrågan om huruvida man i allmänhet kan lita på de flesta människor eller inte. Sedan dess undersöks social tillit huvudsakligen via opinionsundersökningar.

Tillitens variation i världen. Påstående: Man kan lita på folk i allmänhet.
Källa: Pew research center

Efter hand har forskningen om tillit nyanserats genom att man ställt alltmer förfinade frågor om förtroende och tillit. På senare år har vi fått allt fler globala undersökningar av tillitsnivåer, vilket gett forskarna enorma datamängder, framför allt via Word values survey eller Pew research center. Resultaten i dem skiljer sig något åt, men de generella mönstren är likartade.

En person som har ägnat mycket tid åt att forska om den höga svenska och nordiska tilliten är Lars Trägårdh. Han är professor i historia vid Ersta Sköndal högskola, och vi träffas i hans arbetsrum på Södermalm i Stockholm. Han och hans kolleger betonar rättsstatens roll för tilliten.

– Redan tidigt i nordisk historia var lagarna av stor vikt. De flesta känner till landskapslagarna från medeltiden, säger Lars Trägårdh.

– Vi hör det fortfarande i vårt språk, i ord som landsting och tingsrätt, fortsätter han. Vi har sedan många hundra år sett lagarna som våra egna, formade av självägande bönder. Därför har staten och lagen inte varit vår fiende, som i många andra länder. Vi har inte haft livegna bönder, och inte livegenskap. Det har inte varit familj, klan eller etniska och religiösa grupper som varit viktiga för samhällsutvecklingen, utan individen och staten. Det är ett tydligt särdrag i vår historia.

– Högtillitsländerna i Norden har dessutom haft ett annorlunda äktenskapsmönster än många andra delar av världen, och detta kan urskiljas redan under medeltiden, berättar Lars Trägårdh.

– Kvinnor gifte sig i regel sent, och de som gifte sig flyttade från föräldrahemmen för att bilda nya oberoende hushåll. Det var dessutom vanligt att barnen skickades hemifrån för att arbeta, vilket gynnade tilliten till människor utanför familjen.

Marie Louise Karlin, 70, Västra Frölunda, Göteborg

1 | Kan man lita på folk i allmänhet?

– Ja, man kan nog gå på sin magkänsla och lita ganska bra på folk.

2 | Vem litar du mest på?

– Jag har inte det sättet att tänka. Det kan ju finnas ett relationsband som gör att man litar speciellt mycket på någon, men jag vågar inte nämna någon speciell.

3 | Kan folk lita på dig?

– Ja, det tror jag. Jag brukar vara pålitlig, jag flaxar inte. Har jag lovat något står jag för det och tar ansvar.


Bild: Rebecka Uhlin

Ejaz Khan, 40, Nydala, Malmö

1 |  Kan man lita på folk i allmänhet?

– Nej, man kan inte lära känna dem så snabbt. Hur kan man då lita på dem?

2 | Vem litar du mest på?

– Personalen på mitt jobb och mina släktingar. Det är dem jag känner bäst och likaså omvänt. Den jag litar allra mest på är min fru. För att vi älskar varandra.

3 | Kan folk lita på dig?

– Ja. För att kunna lita på någon måste man ha bra kontakt, och vara ärlig, rak och snäll.



Bild: Sara Johari

När ett samhälle lämnar klangemenskapen och blodshämndens norm till förmån för lag och rättsväsende, läggs en grund för tilltro till en opersonlig rättvisa, som inte begränsas av släktskap, korruption och rang. Detta leder till att lagar och samhällsnormer internaliseras och att man övergår från ett traditionellt samhälle präglat av vad som kan kallas ”het tillit” till sin släkt eller klan (och misstro mot resten av världen), till ett modernt samhälle som präglas av ”sval tillit” även till människor man inte känner. Sverige och de nordiska länderna har gått mycket långt i denna utveckling.

För över hundra år sedan var många samhällsforskare övertygade om att det moderna samhället innebar alienering, hotande social kollaps och individualisering och att de växande storstäderna medförde ett anonymt liv i misstro. Men de nordiska länderna, där moderniteten varit stark, har gått i en rakt motsatt riktning.

– Denna teori fungerar inte alls på oss moderna nordbor, menar Lars Trägårdh. Vi har tvärtom blivit mer tillitsfulla i takt med att samhället har moderniserats.

Välfärdsstaterna i Norden har även medfört en reducering av familjens och släktens betydelse – till förmån för statens. Barnen går alltså i regel på dagis, och åldringsvården sker via det offentliga. Skilsmässor är vanliga och socialt accepterade, liksom ensamhushåll. Lars Trägårdh har kallat detta kontrakt mellan individ och stat för ”statsindividualism”.

– Den enskilda människan har kunnat frigöra sig från släktens band, eftersom vi har en stark stat som vi kunnat lita på. Sveriges historia är väldigt speciell. Vi är på många sätt ett undantag, säger han.

Den svenska tilliten har också underlättats av att befolkningen har varit homogen, och den bygger på en historia präglad av samförståndslösningar och kompromisser. Detta har lett till ett samhälle där man förväntar sig att andra följer lagar och normer och har lett till en kultur präglad av självdisciplin och just tillit.

Nu har dock kunskapen om tilliten i Sverige ökat genom ett forskningsprojekt där man undersökt tillit på kommunal nivå, för att analysera den svenska tillitens mekanismer och nyanser.

– Den generella tilliten är ett grundläggande mått på synen på människans natur, säger Lars Trägårdh.

– Men frågan om tillit har oftast ställts på nationell nivå, fortsätter han. Vi har velat undersöka hur det står till med tilliten i Sverige på lokal, detaljerad nivå.

Över 6 000 personer i åldrarna 18–85 år i ett trettiotal kommuner deltog i projektet och svarade på ett stort antal frågor om tillit, vilket resulterade i den så kallade Tillitsbarometern. Resultaten, som publicerades i Den svala svenska tilliten (SNS förlag), visar att både det generella förtroendet för medmänniskor i allmänhet och det speciella förtroendet för grannar, släktingar och vänner är rätt likartat över hela landet.

Stora skillnader inom landet. När forskarna undersöker tilliten inom lokalsamhället framträder relativt stora skillnader.
Källa: Tillitsbarometern

När forskarna däremot ställde frågor mellan dessa två nivåer – folk i allmänhet och folk man känner – det vill säga om tilliten till människor i den egna kommunen eller stadsdelen, så framträdde plötsligt intressanta skillnader (se listan här ovanför). Forskarna kallade denna analysnivå för lokalsamhällestillit, och utgick från att den byggde på någon form av erfarenheter av det område där man bodde och levde sitt liv. Erfarenheterna var rimligen personliga, men svaren byggde även på lokal nyhetsförmedling, fördomar och rykten.

Det visade sig att kommuner med högst lokalsamhällestillit ofta är små, men också präglade av utflyttning. I dessa kommuner är inkomstklyftorna små och de har en liten andel av befolkningen som arbetar inom industrin. Kommunerna på den andra delen av skalan, de med minst lokalsamhällestillit, utmärks av större ekonomiska klyftor och en stor andel utrikesfödda. På nationell nivå är sambandet mellan stora ekonomiska klyftor och liten tillit tydligt, och detsamma gäller de svenska kommunerna. Att tillit och ekonomiska klyftor samvarierar verkar främst kunna förklaras av en upplevd orättvisa, där större skillnader gör att människor inte uppfattar att de delar ”samma öde”, menar forskarna.

”Våra resultat visar att individer som bor i områden med mångfald har lägre lokalsamhällestillit”, skriver de. Detta samband är mycket starkt och kvarstår även när storstadskommunerna Malmö och Sundbyberg tas bort. Den lägre tilliten förekommer både hos inrikes och utrikes födda, och sambandet finns kvar även efter kontroll för olika socioekonomiska faktorer.

Resultaten kan hänga samman med att på orter med större etnisk mångfald tror invånarna att andra agerar som ”fripassagerare” i större utsträckning. Olikheter inom befolkningen gör att det är svårare att upprätthålla gemensamma normer, varför man har lättare att uppleva misstro – och det leder till att man själv blir mindre benägen att bidra till det gemensamma.

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har utifrån Nobelpristagaren Elinor Ostroms teorier kallat detta förhållande för den sociala fällans logik. Experimentella studier från andra länder har visat på att svårigheten i att upprätthålla gemensamma normer i stor utsträckning kan kopplas till avsaknad av kontakter och sociala band mellan olika grupper.

Data från Tillitsbarometern visar att de som oftare har kontakt med andra i sitt närområde också har högre tillit, vilket särskilt gäller i områden med stor mångfald. Forskarna menar att vår förmåga att hantera den ökande etniska mångfalden, som är kopplad till en tillitsminskning, är ”en ödesfråga i vår tid”, även om de även konstaterar att lokalsamhällstilliten hos invandrade tenderar att bli högre ju längre tid man har bott i Sverige. Den generella tilliten var högre hos dem som bott i Sverige länge, vilket stöder teorin att den är en seg struktur som grundläggs i barndomen och blir en del av en persons identitet och livshållning.

– Visst, resultaten är politiskt laddade. Det handlar om etnisk mångfald och ekonomiska klyftor – det är högaktuella frågor som dominerar samhällsdebatten i dag, säger Lars Trägårdh.

Han och hans kolleger konstaterar att det alltså verkar finnas en motsättning mellan tillit och etnisk mångfald – och detta är en viktig utmaning inför framtiden. Men att resultaten även pekar på att sociala band mellan olika grupper är viktigt.

Tillit är som sagt en seg struktur, och exempelvis nordamerikaner med skandinaviska rötter har efter flera generationer i USA fortfarande högre generell tillit än andra amerikaner. I USA har den generella tilliten sjunkit, och i Sverige har den ökat. Den senaste mätningen har visat på en liten minskning i Sverige, men det är för tidigt att säga om det är en tillfällig svängning eller ett trendbrott. Samtidigt som den generella tilliten långsiktigt har ökat i Sverige, så trodde bara 2 procent av respondenterna i Tillitsbarometern att så verkligen var fallet. Merparten trodde att tilliten minskade. Detta paradoxala resultat kan dock bli en självuppfyllande profetia – om man tror att folk är mer benägna att misstro varandra, så ligger det nära till hands att bli mindre tillitsfull själv.

Globalt sett är förtroendeskillnaderna enorma.

– Allt tyder på att vad vi säger till våra barn har stor betydelse för den generella tilliten. Det är föräldrarna som förmedlar om man kan lita på människor eller inte, säger Lars Trägårdh.

De personer som svarat på enkäten i forskningsprojektet, och som uppger att de sällan eller aldrig som barn blivit varnade för att lita på andra, uppvisar klart högre tillitsnivåer som vuxna. Högutbildade har också högre tillit, och tilliten ökar under livets gång, sannolikt tack vare fler livserfarenheter och större referensramar.

Unga i Sverige visar dock mindre tillit än äldre, enligt en studie vid Göteborgs universitet. Detta är inte en så kallad livscykeleffekt, där yngre personer alltid är mer osäkra och mindre tillitsfulla, utan i stället en generationseffekt, vilket innebär att de som är unga i dag faktiskt har mindre tillit än de som var unga för tio år sedan. De som är födda på 1980-talet eller senare har alltså lägre tillit än vad tidigare generationer hade vid samma ålder.

– Ungdomsarbetslösheten är stor, säger Lars Trägårdh. Och vi vet att arbetet är mycket viktigt för oss svenskar – det är där vi träffar folk och bekräftar oss själva. Det kan vara en förklaring.

Lars Trägårdh betonar även utmaningarna för dagens generella tillit – i form av hög ungdomsarbetslöshet och mångfald.

– Vi historiker vet att vår nationalkänsla, vårt gemenskapsprojekt där tilliten har utvecklats, är basen för vår demokrati och vår välfärd, säger han. Detta projekt skapades på 1800-talet via gemensamma medier, folkskola och värnplikt. Och vad har hänt i dag? Värnplikten är skrotad, skolan är i kris och medierna håller på att fragmenteras. Jag tror att detta kan vara en förklaring till de senaste siffrorna.

Men vad gäller mångfalden finns det anledning till både optimism och pessimism.

– De goda nyheterna är att flera studier visar att de som kommer till ett land efter en tid ofta anpassar sin generella tillit till landets nivåer. De dåliga nyheterna är att de som kommer till Sverige i dag har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Då blir det svårt att bygga upp någon tillit.

Själv har Lars Trägårdh bott i USA i många år och varit lärare och forskare vid Columbia university.

– Den amerikanska öppenheten bygger på att man ska ta sig in av egen kraft. Det är fullkomligt cementerat i den amerikanska självbilden. Som invandrare, som jag har varit, ska man klara sig själv. Sverige har haft en helt annan invandringspolitik, och här finns ett helt annat och långt mer generöst välfärdssystem. Vi kanske får välja mellan öppenhet och välfärd, och det är en av de största frågorna inför framtiden. Vår höga tillit är kanske till en del ett uttryck för att Sverige är – eller har varit – en mycket, kanske alltför, homogen nation, som är svår att komma in i.

För den amerikanske statsvetaren Robert Putnam är det tilliten som skiljer bra samhällen från dåliga. Den gör att transaktionskostnaderna i ett samhälle minskar, så att människor kan lägga sin energi på produktivt samarbete i stället för att lägga tid och kraft på att skydda sig mot bedrägerier. För Robert Putnam är det civilsamhället och frivilligorganisationernas som skapar tillit. Han har dock på senare år fått kritik av Bo Rothstein, vars forskning alltmer har uppmärksammats internationellt.

– Det är det höga förtroendet för våra offentliga institutioner som ligger bakom den höga tilliten, säger Bo Rothstein.

– För femton år sedan var den allmänna sanningen att föreningsliv gjorde folk tillitsfulla. Men man blir inte en högtillitare genom att sjunga i kör. Det är snarare folk som redan har hög tillit som går med i föreningar. Tilliten kommer uppifrån.

– De flesta människor har ju ingen aning om huruvida de kan lita på sina medmänniskor eller inte, fortsätter han. Men ett rimligt sätt att skaffa sig en uppfattning är att utgå från hur den lokala läraren, läkaren, polisen, domaren, politikern och myndighetspersonen beter sig. Om de agerar korrupt och orättfärdigt, så är det en fullt rimlig slutsats att världen är korrupt och orättfärdig. Men om man kan lita på dessa personer så är det en rimlig slutsats att man kan lita på människor även rent generellt.

Bo Rothstein berättar om en dansk studie, där det visar sig att invandrare från lågtillitsländer ökade sin tillit i samband med att de blev korrekt bemötta av danska myndigheter. Men hos dem som dessutom var aktiva i frivilligorganisationer syntes ingen effekt av detta.

Han betonar att vår typ av sval tillit är funktionell i vårt samhälle, och därför smittar av sig.

– Om man behöver hjälp med att få jobb eller bostad i vår typ av samhälle så är man mer behjälpt om man känner en massa personer lite grann, än om man känner bara några stycken jättebra, säger han. Det är skillnaden mellan den svala generella tilliten i ett modernt samhälle, och den heta och begränsade tilliten i ett klansamhälle.

Men han är överens med Lars Trägårdh om att tillitens roll i ett samhälle knappast kan överskattas.

– Jag tror att tillit är som korallrev, säger Bo Rothstein. De tål en hel del skit, men när de väl klappar ihop så går det snabbt – och effekterna blir katastrofala.

 


 

”Tilliten tar tid att bygga upp”

1 | Kan man lita på folk i allmänhet?

2 | Vem litar du mest på?

3 | Kan folk lita på dig?

Siri Andersén, 22, Limhamn, Malmö

1 | Nej. Jag kan tycka gott om människor i allmänhet men man ska vara på sin vakt. Man vet aldrig.

2 | Min familj och mig själv. Men i slutänden går jag alltid till mig själv och lyssnar på magkänslan.

3 | Ja, det tycker jag. Det är viktigt med relationer för tilliten, den tar tid att bygga upp.

 


Bild: Sara Johari

Therese Dahlgren, 37, Lycksele

1 | Ja. Det känns tryggare här i Norrland, i Lycksele. Kanske en inskränkt syn men jag håller fast vid det.

2 | Mamma.

3 | Ja, det hoppas jag.

 


Bild: Sara Johari

Dennis Winberg, 26, Bellevue, Malmö

1 | Ja. Framför allt i Sverige. Till skillnad från i andra länder känner jag en stark tilltro till myndigheter och folk i allmänhet här.

2 | Min bror. Han har aldrig ljugit för mig, alltid ställt upp och funnits där för mig i alla lägen.

3 | Ja, de som känner mig. Relationen prövas i olika situationer som stärker tilliten och det tar tid.

 


Bild: Sara Johari

Vad svarar forskarna själva?

1 | Kan man lita på folk i allmänhet?

2 | Vem litar du mest på?

3 | Kan folk lita på dig?

Bo Rothstein, 60, Göteborg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet

1 | JA.

2 | Beror på vad det gäller.

3 | Det hoppas jag.

Lars Trägårdh, 61, Stockholm och Hov, Skåne, professor i historia vid Ersta Sköndal högskola

1 | Jag tillhör nog majoriteten i Sverige som har en optimistisk syn på människan. Samtidigt vill jag gärna föreställa mig att jag äger ett visst mått av ”social intelligens” som gör att jag kan fatta snabba beslut om hur pålitliga andra är i olika situationer och sammanhang. Man vill ju inte gärna uppfattas som en ”dum svensk”.

2 | Bortsett från dem som jag känner personligen – det vill säga de som är föremål för min ”partikulära tillit” – litar jag mest på dem som jag har anledning att tro att de delar min egen syn på samhället, gemensamma institutioner och värderingar, det vill säga först och främst andra nordbor, i andra hand européer och folk från anglosaxiska länder.

3 | Ingen är ju felfri, men i det stora hela tror jag mig vara tämligen pålitlig.

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor