Var finns lyckan?

Inom lyckoforskningen brukar lycka definieras dels som livstillfredsställelse (hur nöjda vi är med våra liv), dels som emotionellt välbefinnande (hur bra vi mår känslomässigt). Den övergripande bilden tyder på att det är ett stort antal faktorer som påverkar en människas lycka. Hur lycklig en person är beror både på hennes personlighet, hennes livsvillkor, hur hon spenderar sin tid och vilket slags samhälle hon lever i. Till att börja med kan man konstatera att lyckan är särskilt hög i rika länder med låg korruption och en kultur som präglas av individualism och mellanmänsklig tillit. De skandinaviska länderna brukar ofta hamna i toppen på olika internationella lyckomätningar.

Inom ett givet samhälle, åtminstone inom relativt rika och trygga länder som Sverige, tenderar olika personlighetsegenskaper att förklara en stor del av variationen i människors lycka. Personlighetsdrag som emotionell stabilitet, utåtvändhet och målmedvetenhet förklarar ungefär 30–50 procent av variationen, medan yttre livsvillkor som inkomst, civilstånd och social klass förklarar ungefär 5–10 procent. Att de yttre livsvillkoren inte har större förklaringsvärde tror man beror på att vi snabbt vänjer oss vid våra livsvillkor.

Forskningen visar även att arbete och fritid har betydelse. Arbetslösa är till exempel olyckligare än individer som förvärvsarbetar och studerar. Vidare har studier visat att en fysiskt och socialt aktiv fritid är gynnsam för lyckan.

Några av de resultat som forskningen har kommit fram till kan verka förvånande. Både svenska och internationella studier har till exempel visat att högutbildade knappt är lyckligare än lågutbildade, och att människor som har barn inte är lyckligare än människor som saknar barn. Man har även funnit att äldre människor är något lyckligare än yngre människor. Vidare är kvinnor och män ungefär lika lyckliga i de flesta länder i världen, trots att männen ofta har en mer framskjuten ekonomisk och politisk makt.

/Filip Fors, sociolog, Umeå universitet