Medvetandet är en fildelare

Den som försöker följa forskningen om medvetandet stöter förr eller senare på begreppet Global Workplace Theory.

Det är en relativt enkel tanke på att medvetandet är något som ser till att relevant information kopplas samman och delas inom hela hjärnan.

Ett slags reglerteknik alltså.

Den franske hjärnforskaren Stanislas Dehaene är en ivrig anhängare av teorin. I sin senaste bok använder han den till att tolka mängder av experiment. Det är intressant läsning, men en fråga förblir obesvarad: på vilket sätt innebär Global Workspace Theory att medvetandet måste inbegripa den subjektiva upplevelsen som man bara själv har tillgång till? Alltså ilningen i en trasig tand eller rödheten hos ett rött äpple – fenomen som filosofer kallar qualia.

I slutet av bokens sista kapitel tar författaren äntligen upp ämnet. Han menar att frågan om medvetandet liknar synen på liv, när många forskare fortfarande trodde att liv kräver en särskild livskraft. Med ökad kunskap om molekylära processer kommer mystiken att försvinna.

Som teori om medvetandet känns det hela lite torftigt. Trots det är boken läsvärd. Dehaene beskriver sin egen och andras forskning om neurobiologins koppling till mentala fenomen. Det är stundtals komplicerat men hela tiden intressant.