Går det att bli bättre på att göra allt samtidigt?

Fenomenet du beskriver brukar kallas multitasking. Den mesta forskning som gjorts om multitasking har fokuserat på om vi över huvud taget kan göra flera saker på en gång med bibehållen kvalitet och utan att förlora tid. Svaret är ett samstämt ”nej”. Detta har visats i laboratoriestudier och i fältförsök, både med enkla och mer komplicerade uppgifter. Det har till exempel visat sig att om man använder Facebook och liknande tjänster när man studerar, så leder det till sämre studieresultat. En förklaring till detta är att varje växling mellan uppgifterna kräver paus och omfokusering. Många sådana växlingar leder till att det tar längre tid att lösa uppgiften, och att det blir fler fel.

Mycket av forskningen om multitasking gäller bilkörning och telefonanvändning. I en studie observerades hela 56 000 bilister som närmade sig en korsning med stopplikt. Telefonpratarna missade stopptecknet dubbelt så ofta som de som inte pratade i telefon. I denna och andra studier, också i Sverige, har man inte funnit några skillnader beroende på om man använder handsfree eller inte.

Du undrar om det går att öva upp förmågan att göra flera saker på en gång. Här blir svaret både ja och nej. Man kan bli bättre på att lösa flera uppgifter samtidigt, om dessa uppgifter var för sig är sådana som man kan lära sig att lösa mer eller mindre automatiskt. Men forskning av Cliff Nass vid Stanford university har visat att när det gäller förmågan att fokusera på det viktigaste och ignorera det som är mindre viktigt, så blir man inte bättre genom att öva mycket på multitasking – man blir sämre. Och när han studerade hur energiska multitaskare klarade av att filtrera bort irrelevant information, så fann han att de inte kunde det. Eller som han själv så drastiskt uttryckte det: They are suckers for irrelevancy. Everything distracts them (ung. ”De är besatta av nonsens. Allt distraherar dem.”)

Cliff Nass såg detta som en delförklaring till att de texter som dagens studenter skriver är så fragmentiserade och osammanhängande, och menade att utvecklingen på sikt kan få negativa konsekvenser för hela samhället.

/Nils Dahlbäck, professor i kognitionsvetenskap, Linköpings universitet